Det sägs ibland att vänster-höger-skalan spelat ut sin rätt i modern politik. I Israel försöker premiärminister Benjamin Netanyahu skaka liv i den.
Enligt Israel Democracy Institute (IDI), en prodemokratisk tankesmedja, har vänster-höger-debatter om exempelvis säkerhetspolitik och ekonomi blivit en dragkamp om de värden och institutioner som ligger till grund för staten Israel. I sådana strider offras mer än skattehöjningar och försvarssatsningar.
Enligt en färsk opinionsundersökning av IDI är allt fler israeler oroade över framtiden för landets demokratiska styrning. Sedan förra valet i april, då Netanyahu misslyckades att bilda regering och därför tvingats till nyval, har andelen optimister sjunkit från 54 till 43 procent.
Färre än hälften av landets invånare i dag är optimistiska om Israels demokratiska framtid. Men andelen optimistiska högerväljare är större än mitten- och vänsterväljarna tillsammans.
I ett land där missillarmen ljuder varje vecka är säkerhet en fundamental fråga. Trenden i tron på demokratin ser likadan ut i fråga om landets säkerhet. Allt färre i mitten och till vänster tror att Netanyahu är den främsta säkerhetsleverantören.
Fler judiska israeler (22 procent) vill ha en samlingsregering ledd av den forne militärchefen och mittenmannen Benny Gantz, än en som leds av den allt mer högerlutande Netanyahu (17 procent). Fyra av tio araber föredrar Gantz.
Det här gör förstås Netanyahu desperat. Vad bättre än reda mark och gränser i en region där landkonflikter ständigt hotar människors säkerhet? Under ett kampanjmöte i tisdags lovade Netanyahu att ge Israel ”permanenta och säkra gränser” genom att annektera stora delar av Västbanken och Jordandalen.
Det är helt fel. Ett sådant ingrepp i palestiniernas självstyre skulle kasta hela Osloavtalet från 1994 och alla ansträngningar för en fredlig tvåstatslöning över ända.
Redan i dag begränsar Israel marktillgången i område C för palestinier. Det berövar den palestinska ekonomin på 63 procent av Västbankens jordbruksresurser, däribland de mest fertila och odlingsbara delarna, enligt en rapport från FN:s handels- och utvecklingsorganisation UNCTAD från 2015. Utvinning av värdefulla mineraler som brom och kaliumkarbonat längs Dödahavskusten förhindras också. Att ta större områden i anspråk skulle försvåra livsuppehället för många palestinier ytterligare.
En annektering går också emot en majoritet av Israels befolkning. Två av tre mittenväljare och i princip alla vänsterväljare menar att ett fredsavtal med palestinierna vore bra för Israel. Knappt varannan högerväljare instämmer i det. Men oavsett väljargrupp tror betydligt färre än så att det vore bra för Israel om det helt och hållet lämnade alla territorier utan avtal.
De flesta ser alltså fortsatt integration och samarbete mellan Israel och Palestina som det bästa. Så få som möjligt bör därför rösta på Benjamin Netanyahu.