Det får vara slut på politiskt spel, sade V-ledaren Nooshi Dadgostar vid torsdagens pressträff. Och satte minuten senare i gång det största politiska spelet sedan regeringsbildningen 2018/2019. Anklagelserna mot regeringen var inte helt glasklara, men formellt riktiga. Genom att bjuda in parterna på bostadsmarknaden till samtal, i stället för förhandlingar, har man enligt Dadgostar rivit den svenska modellen.
Varje steg i Vänsterpartiets agerande har sin inbyggda logik. Från den ”röda linjen” om fri hyressättning då man släppte fram Löfven till statsministerposten 2019, till M och KD:s löften att fälla regeringen om man skulle få chansen. Nu finns chansen, sade Dadgostar och kallade M och KD för stödtrupper till Löfven om de inte tog den.
En del av spelet bestod i att Dadgostar låtsades stå själv när hon fäller regeringen på grund av hyrorna. Men självklart hade hon hört sig för med Ulf Kristersson och Ebba Busch. Det tog inte många minuter innan M och KD meddelade att jovisst, vi är med. Av en lycklig slump (för Dadgostar) stod också SD:s gruppledare Henrik Vinge vid ett podium och meddelade att regeringen Löfven misskött migrationspolitiken i sju år och att han lämnat in ett yrkande om misstroende mot statsministern.
Fyra partier, med sinsemellan mycket olika bevekelsegrunder, är därmed på god väg att skapa en regeringskris i Sverige. På måndag 10.00 blir det omröstning i riksdagen. Stefan Löfven har ändå alla chanser att få sitta kvar på posten ett åttonde och sista (?) år. Det kan ske genom nya talmansrundor, som vintern 2018/2019 och med samma mandatfördelning i riksdagen. Eller så kan det genom hot om extraval, som före Decemberöverenskommelsen 2014. Till skillnad från i många andra länder brukar det räcka mot hot om extraval för att alla ska backa och bilda ett nytt tillfälligt regeringsunderlag.
Stefan Löfven sade sig ha två alternativ om han fälls på måndag: att avgå eller att utlysa extraval. Som väntat kallade han oppositionens agerande för ansvarslöst, ”mitt i en pandemi och en ekonomisk kris”, och farligt för Sverige. Han påpekade att de fyra partierna har olika uppfattningar i sakfrågan, hyressättningen, och att man saknar en plan för fortsättningen.
I det sistnämnda har Löfven en poäng. Hur har Nooshi Dadgostar tänkt sig fortsättningen? Ska hon ringa sin företrädare Jonas Sjöstedt i Vietnam och fråga: vad händer om vi får hela högern med oss? En sak är säker, en lärdom från det senaste seklet i svensk politik: Den som spelar kort mot socialdemokratin bör både ha bra kort på handen och veta exakt när man ska spela vart och ett av dem.