S borde erkänna sin del i biblioteksstöket

Något så självklart som att det ska vara tyst på biblioteken, var en fråga som var associerad med främlingsfientlighet för bara några år sedan.

Biblioteken är en ovärderlig källa till bildning och kunskap.

Biblioteken är en ovärderlig källa till bildning och kunskap.

Foto: Tor Johnsson

Ledare2021-12-30 04:19
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Stök på bibliotek uppmärksammades först 2015 av skribenten Paulina Neuding i en artikel i SvD. “Social oro” och att personal kände sig hotad hade inneburit att bibliotek i bland annat Hässelby och Östra Göinge anpassat öppettider, anställt väktare, försett personalen med larm och tillfälligt stängt.

Även i Uppsala har man genomfört säkerhetsutbildningar för anställda och satt in vakter på grund av bråk på biblioteken.

Nu meddelar justitieminister Morgan Johansson att “Dåligt beteende måste få konsekvenser”. Från och med mars 2022 ska det finnas möjlighet att vägra personer tillträde till bibliotek och simhallar. 

Det är värt att påminna om hur debatten lät för några år sedan. Det tidigare socialdemokratiska kultur- och stadsbyggnadsborgarrådet i Stockholm Roger Mogert menade under 2017 att krav på tysta bibliotek var “kryddade med en god portion främlingsfientlighet” (SvD, 11/10 2017). “Tystnadsnormen” var problematisk. Problemet var inte stöket, utan de som påpekade att det förekom stök på biblioteken. 

Den utredare som för några år sedan utredde förslaget om tillträdesförbud, ställde sig själv inte bakom förslaget. Så kontroversiell var frågan, påpekar Johansson.

De flesta som besöker bibliotek är barn och äldre. Biblioteken är en ovärderlig källa till bildning och kunskap. Många i Sverige bor dessutom trångt, framför allt barn till invandrare, där biblioteken kan vara en värdefull miljö för att få studiero.

Men sedan biblioteksdebatten drog igång 2015 har bråk, hot, trakasserier, narkotikaförsäljning och stölder i bibliotek fortsatt. Detta har påverkat personalen och det har skrämt bort vanliga besökare. I en undersökning från fackförbundet Dik från 2019 framkom att hälften av alla bibliotekarier har upplevt att det förekommit droghandel på biblioteken. I en undersökning från tidningen Vision från 2020 framkom att var femte biblioteksanställd känner sig otrygg minst en gång i veckan.

Risken med det nya förslaget är att mer administration läggs på åklagare, polis och anställda. För att neka någon tillträde måste det först prövas av åklagare. Sedan måste en polis komma till platsen för att avhysa personen i fråga. 

Visst måste samhället sätta gränser. Det är dock värt att komma ihåg att något så självklart som att det ska vara tyst på biblioteken, var en fråga som var associerad med främlingsfientlighet för bara några år sedan. Socialdemokraterna borde erkänna sin del i att debatten såg ut som den gjorde och att dessa gränser inte sattes tidigare. Det är däremot välkommet att man nu kommit till insikt och har börjat rätta till tidigare fel.