Kommunala bolag är kostnadseffektiva, förenklar samarbete mellan kommun och näringsliv och effektiviserar förvaltningen. Det menar i varje fall de som försvarar organisationsformen, och organisationsformen är vanlig i Sverige. 2019 fanns över 1700 kommunägda bolag och 55 000 personer var anställda i dem.
Men de har många problem. Nationalekonomer har belyst att kommunägda aktiebolag snedvrider konkurrensen och marknaderna på vilka de verkar. Statsvetare menar att det är svårt att granska bolagen, och företagsekonomer trycker på att styrningen ofta är otydlig och problematisk. Alla tre typer av kritik grundar sig i samma problem – vad är egentligen syftet med bolagen och vems intresse verkar de för?
Sanningen är att ingen riktigt vet. Det framgår i en studie av forskarna Andreas Bergh och Gissur Erlingsson (Nordisk Administrativt Tidsskrift 23/12). De har gjort en enkätstudie där styrelseledamöter i kommunala bolag har fått frågan vems intresse de representerar. Hälften av de tillfrågade anser sig representera bolagets och kommunens intresse i lika hög utsträckning. Hur hanterar man i så fall de många situationer där kommunens och bolagens intressen står i motsättning till varandra?
Ett annat intresse som skulle kunna beaktas, och beaktas av många, är partipolitiska intressen; de flesta ledamöter i kommunala bolagsstyrelser har nominerats av ett politiskt parti. Rödgröna politiker svarade i högre grad att deras uppdrag är att värna partipolitiska intressen, jämfört med till exempel andelen moderater.
Den skillnaden kan säkert bero på att partierna har olika syner på hur marknader fungerar eller bör fungera.
Men att det finns en tydlig skillnad är i sig ett problem: det visar på en godtycklighet i verksamheten. Om man inte vet vad bolagens uppdrag är, eller har olika syner på vad det är: hur ska allmänheten då kunna avgöra vad som är rätt och fel prioriteringar?
Det finns fördelar med kommunalägda bolag, som att det verkar vara ett lite mer kostnadseffektivt sätt att bedriva verksamheter. Men pengar är inte den enda samhällsekonomiska kostnad man bör ta hänsyn till. Vad organisationsformen kostar i termer av godtycklighet och risk för korruption överstiger med stor sannolikhet vad de sparar i kostnadseffektivitet. Om inte annat har Skatteverket uppskattat att de kommunala bolagens skatteplanering kostar så mycket som en miljard per år i uteblivna skatteintäkter.
“Ska [bolagen] gå med vinst, tjäna medborgarna eller driva politiska intressen?” frågar sig studiens forskare Andreas Bergh i en intervju med Timbros nättidskrift Smedjan (12/1). Den frågan måste kunna besvaras; de kommunala bolagens uppdrag måste renodlas. Annars blir risken för i bästa fall godtycklighet och i sämsta fall korruption överhängande.