Veckan inleddes med kommunfullmäktige i Uppsala. Förutom den stora frågan om budgeten avhandlades många intressanta interpellationer och motioner. För flertalet politiskt engagerade lokalpolitiker är det politiska engagemanget en fritidssyssla. De lägger tid och energi på möten och tjocka luntor för att samhället ska bli bättre. Ändå får de en hel del skit, hat och hot.

Uppsalapolitikern Ylva Stadell (S) hittade, efter en lång dag på kommunfullmäktige i måndags, ett handskrivet brev i sitt postfack. I brevet stod det bland annat att hon är ”en äcklig kärring” och brevskrivaren uttryckte en förhoppning om att hon ska bli våldtagen av ”ett gäng afghaner”.

Den här sortens kombination av sexism och rasism - riktade till kvinnliga politiker, journalister och andra som syns i samhällsdebatten – är tyvärr alltför vanligt förekommande.

Stadell är ordförande i plan- och byggnadsnämnden och frågor om stadsplanering och nybyggnation brukar engagera. Att rikta hård kritik är en sak. Det ska förstås makthavare tåla. Men hat- och hotfulla kommentarer och brev är någonting helt annat än kritik.

Enligt en ny rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå) har trakasserier, hot och våld mot politiker ökat de senaste åren. Fler kvinnor än män är oroliga för att utsättas, och när de utsätts är händelserna oftare av sexuell karaktär. 

I rapporten framkommer att var tredje förtroendevald säger sig ha utsatts för trakasserier, hot eller våld under 2018. Som Anna Gavell Frenzel, utredare på Brå, flikar in kan man tänka sig förhållandevis många hot eftersom 2018 var ett valår. Men att var tredje förtroendevald ändå uppger att de har utsatts är en rekordhög andel. Även oron över att utsättas ökar.

Nästan var fjärde förtroendevald i undersökningen – siffran är högre bland kvinnliga politiker - uppger att de har påverkats i sitt uppdrag. Bland de som har utsatts uppgav var tredje ”att de självcensurerade sig i något sammanhang av oro för att utsättas för trakasserier, hot eller våld”. 

Trakasserierna är alltså ett direkt hot mot både enskilda – och mot det demokratiska samtalet. Hur många politiker orkar fortsätta sitt politiska engagemang om det drar till sig hotbrev i postfacket och hatstormar i sociala medier? 

Det kräver ork och tid att läsa nämndhandlingar, förbereda sig på anföranden i talarstolen och ta ställning i frågor som rör allt från Islamiskt center i Stenhagen till vilka sociala projekt som måste prioriteras bort.

Vi ska vara glada över att det finns människor som engagerar sig politiskt. Det sista de förtjänar är att bli påhoppade.