Kvinnor kan i dag ställa upp i gynekologundersökningar för läkarstudenter och få ekonomisk kompensation.
Det finns få ämnen som är så känsliga och omdebatterade som surrogatmödraskap. Frågan präglas av många existentiella och filosofiska avvägningar. Verkligheten har dock blivit svårare att förhålla sig till utifrån dagens lagstiftning. Det är dags att inse att surrogatmödraskap är ett etablerat sätt att skaffa sig barn och att det då borde finnas ett regelverk som gör det bästa av situationen.
I dokumentären Surrogat – att föda någon annans barn på SVT Play porträtteras några kvinnor i Kalifornien som har valt att vara surrogatmammor. En av kvinnorna, Michelle, behövde en finansiell skjuts. Med sina elva graviditeter förklarade hon hur hon tyckte om att vara gravid och känslan av att kunna hjälpa andra att få barn. En annan kvinna, Cristal, hjälpte sin kompis som tampades med ofrivillig barnlöshet.
I Kalifornien tycks surrogatprocessen vara uppstyrd. Man skriver ett avtal, har god kontakt med vården och de blivande föräldrarna. Varför ska deras fria vilja och beslut att vara surrogatmoder ska vara förbjudet?
Samtidigt är det naivt att luta sig mot principen om att var och en ska ha en oinskränkt rätt till sin kropp, och tycka att frågan är avgjord. Det finns ett stort utnyttjande av kvinnor i fattigdom där man kan fråga sig hur ”frivilligt” det egentligen är.
Att ställa sin kropp till förfogande som tjänst till någon för ekonomiska skäl tolereras dock redan i Sverige. Exempelvis kan en kvinna erbjuda sig att bli gynekologiskt undersökt av läkarstudenter under en hel dag. I utbyte får hon en slant. Ett annat exempel är att vara försöksperson för ett läkemedel. Valet att undersökas i en gynekologstol en hel dag eller att delta i en medicinsk studie är ju ytterst frivilligt. Med samma argument mot surrogat kan man fråga sig hur frivilligt det egentligen är att utsätta sig för sådana medicinska risker. Det gör man väl bara i ekonomisk desperation?
Det är givetvis skillnad mellan att undersökas av läkarstudenter och att vara surrogat. Det finns framför allt ett samhällsintresse i att tillåta försökspersoner inom vården. I kontrast kan surrogatupplägget te sig som egoistiskt. En annan kvinna ska utsättas för graviditet för barnlösas önskan om att få föra vidare sina gener. Samtidigt som det finns miljontals barn runt om i världen som är i behov av adoption.
Även om det går att beklaga sig över folks val att använda sig av surrogation går det inte att komma ifrån verkligheten. År 2019 tillkom cirka 150 barn med surrogatarrangemang i Sverige. För dem finns inte en lagstiftning som tillvaratar barnens och surrogatmödrarnas intresse. I stället tvingas domstolar gång på gång improvisera.
Domstolar tvingas ta ställning med knäpphändigt lagstöd.
I ett rättsfall hade ett par tagit hjälp från mannens syster som var surrogatmoder. Det var mannens sperma och kvinnans ägg. Strax efter födseln separerade paret och kvinnan kunde inte få rättslig status som förälder. Domstolen underkände hennes föräldraskap eftersom surrogat inte erkänns i svensk lag. Rättsliga föräldrar blev i stället två syskon.
I ett annat fall behövde domstolen erkänna föräldraskapet eftersom barnet var så stort att det vore i strid mot barnets bästa. Även om utfallet var rätt är det knappast en bra lösning att domstolar ska behöva döma sådana situationer utan lagstöd.
Det går nog aldrig att landa helt rätt i surrogatfrågan. Det är förmodligen därför det lättaste valet har varit att säga tvärt nej. Som verkligheten ser ut i dag är det dock bättre med ett tillåtet surrogatmödraskap där surrogatmoderns och de tillkomna barnets intresse kan tillvaratas. Det är mest rätt utifrån principiella och pragmatiska överväganden.