Förutsättningen för livet på jorden är att det finns en beboelig jord att leva på, och klimatfrågans särställning kan därför inte överdrivas. Hållbarhetstanken måste appliceras på allt vi tar oss för. Reflexen verkar vara att lägga stora mängder gemensamma pengar på åtgärder, utan att riktigt reflektera över dess nytta. Frågans allvar gör att vi gärna gör avkall på konsekvensanalys, och fastnar i symbolfrågor. I själva verket borde det vara precis tvärt om. Varenda krona som läggs på en ineffektiv klimatåtgärd hade kunnat spenderas på en som ger resultat. Om så alla offentliga medel lades på klimatreformer, så skulle dessa fortfarande behöva fungera för att vara nyttiga.
Tråkigt nog kritiseras just effektiviteten hos regeringens klimatpolitik av tre tunga instanser. Finanspolitiska rådet menar att det är viktigt att Sverige driver en politik som bidrar till att minska de globala klimatförändringarna till en så låg samhällspolitisk kostnad som möjligt, något man menar inte är fallet. Konjunkturinstitutet kritiserade förra årets budget, bland annat för att ”det är tveksamt om satsningarna verkligen kommer ha avsedd effekt och [att] djupare analyser därför krävs”.
Just behovet av analys för att uppnå effektivitet är ett återkommande problem. Riksrevisionen har granskat regeringens flaggskepp ”klimatklivet”, ett investeringsstöd till lokala klimatinitiativ. Granskningen visar att det inte alltid finns stöd för att beviljade projekt alls kommer att minska utsläpp, och positiva utsläppsminskningar räknas ibland flera gånger. Riksrevisionen menar dessutom att regeringen gett en felaktigt positiv bild av initiativet till riksdagen.
Att pengar spenderas är inte detsamma som att önskat utfall nås, och därför krävs både ett tufft utvärderingsarbete av Sveriges klimatsatsningar, och en regering som lyssnar på de analyser som finns. Det betyder självklart inte färre klimatsatsningar, utan bättre. Skyhöga krav bör ställas på regeringens arbete i denna ödesfråga.
Sedan kan inte politiken ensam åstadkomma den förändring som behövs, i samverkan med politiken kan marknaden göra mycket. Ett marknadsekonomiskt system har tjänat mänskligheten väl, bringat stabilitet i världen och botat fattigdom. Det är också från marknaden, och inte från staten, som vi får elektrifiering, smartare textilier och ny klimatsmart mat – vilka svarar mot tre av våra största utmaningar: transporter samt kläd- och matproduktion. Historiskt har planekonomier stått i vägen för utveckling och miljöarbete.
Att ställa om handlar om att tänka om. Politiken, företagen och privatpersoner behöver alla dra sitt strå till stacken. Svenskar bör vara stolta över att vi prioriterar klimatfrågan, och internationellt toppar vi de listor som rankar världens mest miljövänliga länder. Vi behöver alla göra mer för klimatet, men i vår iver får vi inte glömma att det också är viktigt att göra rätt saker.