Amanda Lind vill se ett tak på den ekonomiska tillväxten för klimatets skull.
Nyligen intervjuades den moderatmedlemmen Josefine Axelsson i SvD. Nyhetsvärdet var att hon röstade blått trots att hon tyckte klimatfrågan var den viktigaste och dessutom var klimatforskare. Och visst är det unikt att rösta blått om man håller klimatfrågan varmt om hjärtat. Om regeringen vill styra vidare, borde den dock kvickt försöka ändra på det.
Klimat- och miljöfrågan ansågs vara den viktigaste frågan för väljare i Europaparlamentsvalet, enligt flera mätningar. I en av mätningarna, från Novus, var det bara 10 procent av de tillfrågade väljarna som tyckte att Moderaterna hade den bästa politiken för miljö och klimat. Skillnad var det med Miljöpartiet där samma siffra var 24 procent.
Och det märktes på valresultatet. Miljöpartiet gjorde sitt bästa val på länge. I Uppsala kommun fick Miljöpartiet 20,6 procent, drygt en halv procent mindre än Socialdemokraterna som blev största parti.
Miljöpartiets klimat- och miljöpolitik präglas ofta av bakåtsträvande förbud och straffskatter. Förbud för butiker att slänga ätbar mat, förbud av flygresor under tre timmar och ett tak på en för stor ekonomisk tillväxt är ett urval. Ja, du läste rätt. Det nyvalda språkröret Amanda Lind tillkännagav i en intervju att hon inte ens tror att ekonomisk tillväxt är förenat med en grön omställning.
Amanda Linds slutsats är fel. Sverige är ett bland flera länder där utsläppen har minskat, samtidigt som tillväxten ökat. Även prognoser inför framtiden visar att ökad tillväxt är förenlig med minskade utsläpp.
Detta borde tala till regeringens fördel. De blåa partierna har hög trovärdighet i ekonomiska frågor, vilket innebär att de – med trovärdighet – kan ha en klimatpolitik som främjar tillväxt. Sänkt skatt på second hand och andra lättnader för gröna företag är en bra början. Men även vissa förbud som till exempel bilfria innerstäder rimmar väl med grön tillväxt – mindre utsläpp samtidigt som torghandel, butiker och restauranger kan få växa när ytor inte längre tjänar åt bilar. Det överlappar med Miljöpartiets politik, men utesluter deras tillväxtfrämmande hållning.
Regeringen framhåller mest kärnkraft som deras klimatpolitik.
I stället är svaret på hur den gröna omställningen ska gå till alltid kärnkraft. Det är inte fel tänkt, men det kan inte vara det enda svaret. Kärnkraft tar lång tid. En del av den tekniken som regeringen har framhållit som lösning, SMR-reaktorer, är inte ens färdigutvecklad.
Regeringen har förutsättning att vinna mark hos väljare som tycker att miljö- och klimatfrågan är viktig. Det borde också vara en prioritering, givet hur många de väljarna är. Grundläggande är då att ha en politik överhuvudtaget. Kanske börjar det med en lunch med Josefine Axelsson?