“Den svenska strategin som innebar att skydda de äldre har misslyckats, på annat sätt kan man inte betrakta det”. För en vecka sedan (15/12) kom coronakommissionens första delbetänkande och slog fast att det fanns strukturella brister i äldreomsorgen som gjorde den illa rustad att möta pandemin.
Därför verkar det förstås bra att socialminister Lena Hallengren (S) inledde presskonferensen samma dag med förslag om att åtgärda dessa brister. “Regeringen kan idag berätta att vi inom kort kommer att presentera en utredning med två uppdrag”. Dels en ny äldreomsorgslag och dels en ökad tillgång till läkare dygnet runt för äldre i särskilt boende, meddelade socialministern.
Men bara för att förslagen är bra betyder inte det att processen bakom dem har varit det och häromdagen presenterade Svenska Dagbladet (18/12) några allvarliga brister. Att Hallengren ens medverkade på presskonferensen är långt ifrån självklart, eftersom kommissionens uppdrag delvis var att granska regeringens arbete. På frågan ifall Hallengrens närvaro var problematisk svarade coronakommissionens ordförande Mats Melin: “Jag vill bara säga så mycket som att det föranleder oss att se över formerna för kommande överlämnanden av övriga betänkanden, mer än så vill jag inte säga”. På myndighetssvenska måste det betraktas som ett ganska tydligt “ja”.
För det andra ska socialdepartementet ha försökt få ut information på förhand, men fått nej. I stället bestämdes att betänkandet skulle överlämnas till socialministern klockan 12 på tisdagen, en timme före presskonferensen. Men några dagar innan meddelade socialdepartementet att de ville flytta fram presskonferensen till 15. Enligt uppgifter till SvD var skälet att socialministern ville ha tid på sig att förbereda ett eget utspel innan slutsatserna från kommissionen presenterades, eftersom det hade kommit fram att skarp kritik skulle riktas mot smittspridningen bland äldre.
Det är förstås svårt veta exakt vad som har hänt. Men vissa saker är tydliga. Lena Hallengren inledde presskonferensen och gensköt kommissionens slutsatser genom att själv framföra dem. Det fick det att framstå som att regeringen snarare var del av kommissionens arbete, och inte föremål för granskning. Genom att inleda presskonferensen med att ge förslag om att åtgärda just de problem som kommissionen lyfter målade Hallengren upp en bild av att vara ansvarstagande. Men att måla upp en bild av att vara ansvarstagande är inte detsamma som att vara det.
Ska vi lära oss något från den här pandemin är det att ansvarsutkrävande behöver vara tydligare. Den lärdomen verkar tyvärr ännu vara långt bort.