Från att ha varit en tillskyndare av europeisk integration och demokratisering är Polen i dag Europas sorgebarn. Regeringspartiet Lag och Rättvisa (PIS) driver, under ledning av Jaroslaw Kaczynski, en kampanj mot rättsstatens principer och demokratins institutioner. Partiet försöker också isolera Polen från internationellt samarbete i vad som kan beskrivas som en polsk version av ”Amerika först”. Inte undra på att Donald Trump var på gott humör när han besökte Polen häromveckan.
Ultrakonservativa PIS har egen majoritet i Polens parlament sedan valen 2015. Men Jaroslaw Kaczynski själv sitter inte i regeringen utan styr från sidan som partiledare.
PIS har inte vilat på hanen när det gäller att göra livet surt för allt och alla som kan stå i vägen för dess maktutövning. Det har bland annat handlat om en ny medielag som ger regeringen större kontroll över innehållet i statlig radio och tv, försök att utestänga journalister från parlamentet och kraftiga begränsningar av författningsdomstolens befogenheter. Nu har PIS fått igenom ett lagförslag som ger regeringen kontroll över Högsta domstolen. Lagförslaget går i praktiken ut på att alla domare i Högsta domstolen ska tvångspensioneras och att justitieministern ska utse samtliga nya domare.
Hur ska omvärlden förhålla sig till utvecklingen i Polen? När den polska regeringen driver landet i auktoritär riktning har det betydelse långt utanför landets gränser. I en läsvärd artikel i The Washington Post (16/7) förklarar den amerikansk-polska författaren och journalisten Anne Applebaum varför. Det demokratiska genombrottet i de postkommunistiska staterna har, skriver Applebaum, varit en av den liberala västvärldens största framgångar. Särskilt Polen har stått som förebild för demokratirörelser världen över. En polsk reträtt från rättstatlighet och demokratiska spelregler riskerar därför att minska den liberala demokratins globala attraktionskraft.
Därför måste EU agera. En av Polens skarpaste kritiker är EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans som ansvarar för Kommissionens granskning av läget i Polen. På onsdagen öppnade Timmermans för att utlösa artikel 7 i EU-fördraget. Det skulle bland annat kunna innebära att Polens ministrar förlorar rösträtten i EU. Det är glädjande att en högt uppsatt EU-politiker markerar mot Polen i så skarpa ordalag. Det sänder en viktig signal till alla som vill se en annan utveckling i Polen. För även om PIS har ett starkt grepp om makten kan man inte räkna ut oppositionen. De senaste dagarna har stora demonstrationer mot regeringen genomförts och i parlamentet samordnar nu de stora liberala partierna sitt arbete. Det är dessa demokratiska krafter som på riktigt står för lag och rättvisa.