Oppositionen tänker inte låta statsminister Ulf Kristersson (M) komma undan med sina ”markeringar” mot Sverigedemokraterna och deras trollkonton. Naturligtvis inte! ”Nu har vi precis som jag trodde hört allt om det politiska spelet. Låt mig föra tillbaka diskussionen till sakpolitiken”, försökte Kristersson under onsdagens partiledardebatt i Riksdagen. Men TV4-avslöjandet lär förfölja honom under lång tid, kanske hela vägen till valet 2026.
Kålsuparteorierna flödade från talarstolen. Det handlade om anonyma S-konton inför valet 2018, om allmänt förråade och ”amerikaniserade” kampanjmetoder och om en SSU-ledd anonym kampanj mot Fredrik Reinfeldt 2006. Magdalena Andersson (S) svarade med att påminna om dataintrånget för nästan 20 år sedan då den förre FP-partisekreteraren Johan Jakobsson misstänktes för brott (Jakobsson är numera statssekreterare hos Kristersson).
Ingen är oskyldig, kan man tycka. Skandaler kommer alltid att inträffa när unga, ivriga partimedarbetare ska göra skillnad och sedan kliver över gränsen. ”Trollfabriker är äldre än internet”, ropade SD:s Charlie Weimers på X och påminde om S-kampanjer med falska insändare på 1970-talet.
Det är bara det att Kalla Faktas avslöjande säger något helt annat. Här handlar det inte om överhettade ungdomsförbundshjärnor, inte heller finns en väl avgränsad skandal att kritisera. SD:s fabrik är en mycket medveten struktur som byggts upp under lång tid efter rysk modell. Syftet med den här kommunikationsavdelningen är inte att kommunicera – det är att riva ned, att så split och misstro i befolkningen.
Den som hamnar ganska rätt här är Johan Pehrson (L) som inte accepterat SD:s lama ursäkter. Han kräver åtgärder mot trollkontona och vill att utredningen om partifinansiering kompletteras med detta. Liberalerna har också tagit fram en uppförandekod för partierna som ska börja gälla redan före EU-valet. Pehrson gör absolut ingenting för att dölja att det uppstått en spricka i regeringen som kan påverka samarbetet.
Förutom att han verkligen står för vad han tycker kan hans agerande också ena partiet och kanske även rädda platsen i Europaparlamentet 9 juni. L-toppkandidaten Karin Karlsbro har i alla fall fått råg i ryggen den senaste veckan och ägnat mycket kraft åt att kritisera de högerpopulistiska partigrupperna.
Ulf Kristersson och KD-ledaren Ebba Busch måste förr eller senare välja mellan Johan Pehrson och Jimmie Åkesson. Kritiken från oppositionen kommer att fortsätta ändå, för att man ”begraver frågan i en utredning”. Vilket förstås aldrig S har gjort när det har blåst. Apropå kålsuparteorier.