Efter den initiala chocken har många viktiga beslut tagits de senaste dagarna. På söndagen meddelade statsminister Magdalena Andersson att Sverige ska bidra med direkt stöd till Ukrainas försvar, bland annat med 5000 pansarskott.
Det viktiga är förstås att det är hela EU:s linje att militärt och på andra sätt ge Ukraina stöd. Den tyske förbundskanslern Olaf Scholz överraskade med att ge grönt ljus till att stänga ute Ryssland från betalningssystemet Swift, och har lämnat besked om att även Tyskland kommer sända vapen till Ukraina. Det väntar dessutom en ordentlig upprustning av det tyska försvaret, underströk förbundskanslern.
Som svar på västvärldens sanktioner hotar Putin med kärnvapen. Man kan bara hoppas att det är ett desperat försök att höja tonläget, men det vi säkert vet är att hotet från Putin inte stannar vid Ukraina.
Det kommer att finnas ett före och ett efter den 24:e februari 2022. Som Magdalena Andersson nämnde är stödet för att bidra till Ukrainas försvar starkt i den svenska riksdagen. Västvärlden, EU och Nato står mer enat än på länge. En effekt av situationen är ett starkare stöd för svenskt Nato-medlemskap. "Fler för än emot Nato-medlemskap för första gången", som Novus sammanfattade den senaste mätningen som presenterades häromdagen.
Enligt undersökningen är det numera bara bland Vänsterpartiets och Miljöpartiets sympatisörer som det finns en majoritet som säger nej till medlemskap.
"Min bedömning i dagsläget är att det gagnar Sverige och svenska folkets säkerhet bäst att inte ändra den säkerhetspolitiska linje som vi har", sade statsministern när hon fick en fråga om Nato på presskonferensen i söndags. "I dagsläget" borde rimligtvis betyda att svaret vid en annan tidpunkt kan förändras.
Det har konstaterats att den exceptionella situationen kräver exceptionella beslut. Situationens allvar gör det nödvändigt att agera snabbt. Samtidigt behöver det vara rätt beslut som kan få önskad effekt. EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen meddelade häromdagen att man kommer att förbjuda ryska medier som Sputnik och Russia Today från att sända i EU-länder. Risken med den sortens åtgärder är att de blir kontraproduktiva. Putin ges en chans att till sin hemmapublik berätta att det är EU som ägnar sig åt mediecensur.
Det finns bättre sätt att sticka hål på Putins propagandalögner än med förbud. Åtgärderna mot Ryssland måste i möjligaste mån vara tydligt riktade mot regimen, inte mot enskilda eller mot fri information.