Den avgående Angela Merkels parti, CDU, gjorde sitt sämsta valresultat någonsin i söndagens förbundsdagsval. I stället gick socialdemokratiska SPD och De gröna starkt framåt, men trots balansskiftet är utgången fortfarande oviss. SPD behöver nämligen, precis som CDU, stöd från både De gröna och liberala FDP för en majoritet, om de inte vill samarbeta med varandra.
Det sista alternativet är inte lika otänkbart som det skulle varit i Sverige, då partierna samarbetade under såväl Merkels första och sista mandatperiod som förbundskansler. Även De gröna och FDP har samarbetat med båda regeringsbärande partier, och i senaste försöket att bilda en koalition med CDU var det liberala FDP som drog sig ur förhandlingarna.
En ganska säker gissning är att inriktningen för nästa regering inte kommer skilja sig radikalt från den tidigare. Både CDU och SPD har under en längre tid slipat ned olikheterna sinsemellan, i synnerhet under Merkel och SPD:s moderata kanslerkandidat Olaf Scholz. Detta har gjort samarbeten enklare men potentiellt försvårat reformbehovet.
Angela Merkel är, efter Otto von Bismarck och Helmut Kohl, den längst sittande förbundskanslern i landets historia - men till skillnad från de förra har Merkels tid inte präglats av en hög reformtakt. Trots en välmående ekonomi och hög levnadsstandard hägrar flera problem. Takten med vilken forna Östtyskland, där hon själv stammar ifrån, kommer ikapp de västra delarna har stagnerat och det statliga pensionssystemet är fortfarande eftersatt, båda med potentiellt digra konsekvenser på sikt.
Landets arbete med klimatförändringar är heller inget att skryta med, bland annat då eldning av kol och gas står för 40 procent av energiproduktionen - en andel som ökat i takt med att landet fasat ut sin kärnkraft. Energiproblemen knyter också an till en svag utrikespolitik, där Tyskland under Merkel möjliggjort större ryskt inflytande över Europa genom bygget av Nordstream 2 och varit relativt modesta i sina svar gentemot kinesisk inblandning i grannländerna. Med ett amerikanskt kaos sågs Tyskland och Merkel som den fria världens ledare, en roll som hon axlade utan att utmärka sig.
Merkel har varit en imponerande ledare, och förblir en beundransvärd person. Men mamma (på tyska: mutti) Merkel, som hon ibland kallas, har hållit ihop en brokig förbundsrepublik delvis genom att sopa vissa av de svårare bekymren under mattan. När nu bouppteckningen görs efter hennes kanslerskap, står den stundande efterträdaren med resultatet av eftersatt underhåll. Men de kan åtminstone tacka henne för att budgetdisciplinen varit fläckfri.