I går rapporterade UNT återigen om problemen med elsparkcyklarna. Uppsala kommun har, till skillnad från Stockholm men i likhet med städer som New York och San Francisco, valt att inte ha massor av aktörer på denna marknad. Tre aktörer har idag tillstånd att placera sina elsparkcyklar i Uppsala, och bara två av dem gör det i nuläget.
Ett begränsat antal aktörer och parkeringsfria zoner har varit viktiga steg i att inkorporera denna nya typ av färdmedel, micromobila fordon, i dagens städer. Hittills har det dock inte räckt till. Vi behöver svar på hur spelreglerna ska se ut.
Elsparkcyklarna för egentligen inte med sig problem vi aldrig sett förut. Varje steg i den tekniska utvecklingen har medfört förändringar i hur vi tar oss från plats A till plats B. Droskorna försvann när bilen kom, flyget möjliggjorde internationell kontakt på en ny nivå och internet har gjort att vi kan hålla kontakt med hela världen, i realtid, utan att lämna soffan.
Den grundläggande utmaningen är att städer som Uppsala byggdes långt innan någon kunde förutse att vi skulle röra oss på de sätt vi gör idag. Kullersten är logiskt när våra transportmedel har hovar, men mindre så när de har elektrifierade däck. Vi behöver lappa efter läge, och vi har redan många av de verktyg som behövs.
Kommunen anställer redan idag parkeringsvakter med möjlighet att bötfälla felparkerade fordon. En möjlig lösning är att dessa kontrollanter får befogenhet att bötfälla varje felparkerad elsparkcykel, på samma sätt som de får med bilar och cyklar. Ett problem med detta är att parkeringsvakterna inte alltid har möjlighet att se vem som senast använde elsparkcykeln, men tack vare de inbyggda GPS-system som företagen använder vet de precis vem som har använt deras fordon, och när.
Regelverket behöver ta höjd för att varenda elsparkcykel på fel plats kanske inte ställts där av den senaste personen som körde. De är visserligen låsta när de inte används, men inte omöjliga att flytta för den som vill. I dessa fall, där någon som inte har kört elsparkcykeln lyfter upp den och, säg, slänger den i Fyrisån, är det en fråga om ett brott. I så fall blir det en fråga för polisen och företagets försäkringsbolag.
Att förbjuda elsparkcyklarna helt och hållet är att förbjuda den tekniska utvecklingen. Med tydlig reglering och ansvarsutkrävande kan vi i stället se till att dessa nya fordon fungerar för alla, både de som väljer att använda dem, och de som vill slippa hoppa över dem på trottoaren. Frihet under ansvar, som det kallas.