I dag är pressfrihetens egen dag. Sverige håller fanan extra högt, som först i världen med en tryckfrihetslag 1766. Gustav III återinförde visserligen censuren för att förbjuda texter som misshagade kungen. På 1900-talet fick vi den grundlag som garanterar en extremt vid tryck- och yttrandefrihet. Men Sverige toppar ändå inte pressfrihetslistan i dag. Varför?
Låt oss först se oss runt lite i världen. Det går nämligen inte en vecka utan att minst en journalist mördas på vår jord, på grund av sitt jobb. Dödsskjutningen av 29-åriga irländska journalisten Lyra McKee förra veckan sägs av polisen ha varit ett misstag; mördaren ville döda en polis. Mordet på den slovakiska journalisten Ján Kuciak och hans fästmö Martina Ku?nírová i fjol var dock helt klart avsett att stoppa en granskning av korruption på hög nivå. Mordet fick politiska konsekvenser. Flera ministrar avgick, och valet i år togs hem av vänsterliberala Zuzana Caputova, som valt att engagera sig i politik just på grund av dubbelmordet.
Det är dock inte i alla länder som man ser konsekvenser efter ett journalistmord. Ryssland hör till värstingarna när det kommer till mord på och förföljelse av journalister, och förövarna förblir ofta ostraffade. Men så rör sig landet också stadigt mot botten av en liga som avslutas med Turkmenistan – strax under Nordkorea (Reportrar utan gränser 2019).
Några snäpp nedanför Ryssland hittar vi landet med flest fängslade journalister i världen: Turkiet. Även här syns en stadig nedåtgående trend. Fyra från botten ligger Kina, och där blir det allt värre i takt med den tekniska utvecklingen. Vem som helst kan straffas för att bara ha delat eller kommenterat något i sociala medier.
Mordet på Jamal Khashoggi antyder hur det står till med pressfriheten i Saudiarabien. Sedan 2017 har antalet fängslade journalister tredubblats, och de utsätts för tortyr. Den proportionellt sett mest dramatiska försämringen för pressfriheten de senaste fem åren visar – Polen.
Det finns några få länder med tydligt positiv utveckling, såsom Tunisien. I toppen märks dock små försämringar för grannar som Finland, Danmark, Island, Estland och Tyskland.
Men Sverige då? Vi är inte etta, för det är Norge. Så vad felas oss? Jo, hatet och hoten som tillhör journalisters vardag och som orsakar självcensur och flykt från yrket. Detta är ett direkt hot mot pressfriheten, det fria ordet – och i förlängningen demokratin.
Tack vare Tidningsutgivarnas kampanjer tar polisen numera hot mot journalister på större allvar. Men vi bör se Polens utveckling som en illröd varningsflagg. Och, 28 snäpp längre ned, lyser varningslampan Ungern som rasat 14 platser på ett år. Notera att Ungern är favoritlandet för många som hatar bort Sverige från pressfrihetstoppen.