Under en pressträff förra året pratade Socialdemokraterna om "tjejskolans" negativa effekter.
Förra tisdagen började tusentals Uppsalaelever skolan. Förväntansfulla barn mötte lärare som sannolikt redan var stressade över hur de ska lyckas se och lyfta varje ungt sinne som kommer in i klassrummet.
Att lyssna på föreläsningar gör lite för att utbilda den som lär sig bäst av att diskutera men skolans resurser är begränsade och avvägningar måste göras för att se till att så många som möjligt tar till sig av utbildningen.
Särskilt när svenska elever som grupp presterar allt sämre i internationella jämförelser.
När det går dåligt är det lätt att peka ut en grupp som missgynnas mer än andra. Så även i skolfrågan.
Socialdemokraterna myntade begreppet tjejskolan förra året för att beskriva hur killar hamnar efter när svensk skola anpassas efter “studievana tjejer”. Partiet menade att konsekvenserna av tjejskolan är att unga killar “väljer gängen i stället för skolbänken”.
S har delvis rätt i att det går bättre för tjejer än killar i skolan, men så enkelt är det inte riktigt.
Tjejer har generellt högre betyg än killar på gymnasiet, men män har generellt bättre resultat på högskoleprovet (IFAU 2/5 2019). Och statistik från Universitetskanslersämbetet visar att trots att fler kvinnor studerar på universitet och högskolor, så råder det en sned könsfördelning på flera utbildningar. Kvinnor och män studerar inte samma saker.
2022 var andelen kvinnor på civilingenjörsprogrammet 32 procent medan andelen kvinnor på socionomprogrammet var närmare 85 procent. Trots att kvinnor, generellt, har högre betyg än män saknas de alltså på mer naturvetenskapligt inriktade utbildningar. Där är män överrepresenterade.
Att sätta elevgrupper mot varandra och samtidigt slänga in att “tjejskolan” driver unga pojkar in i kriminalitet är enkelt att göra politik av. Men genom att välja den enkla förklaringen förloras helhetsbilden.
För oavsett om tjejer eller killar presterar bäst jämfört med varandra, halkar Sverige efter jämfört med andra länder. Så har varit fallet en lång tid.
Att måla upp en motsättning mellan goda studieresultat hos tjejer och killar kommer inte att stärka elever.
Att vilja reformera skolan för att lyfta en specifik grupp riskerar bara att upprepa problemet åt motsatt håll. Den som vill minska kriminaliteten och höja skolresultaten hos både killar och tjejer borde fundera över vilka nödvändiga reformer som krävs för att på riktigt stärka svensk skola. Fler lärare, ökad status på läraryrket och lärarprogrammet, längre skoldagar. Mer måste till.
För medan politiker letar syndabockar i elevgrupper och myntar olika begrepp fortsätter svenska elever att prestera allt sämre. Vilket kön som är minst dåligt blir i det läget egentligen en icke-fråga.