Vi står vid ett mänskligt vägskäl, antingen väljer vi att ta tag i klimatkrisen ordentligt eller så kastar vi framtida generationer till pirayorna (om de inte redan är utrotade av klimatförändringar).
I valrörelsen var det tydligt att plånboksfrågorna dominerade, partierna tävlade med varandra om vem som kunde muta medelklassen på bästa sätt. Elstöd hit och bensinpris dit gav resultat i Tidöavtalet. Reduktionsplikten kommer att sänkas till 6 procent vid årsskiftet och därmed kommer de svenska utsläppen att öka drastiskt.
Eftersom regeringen med klimatminister Romina Pourmokhtari (L) i spetsen hävdar att man ska nå klimatmålen behöver man därför hitta andra vägar dit än med den effektiva reduktionsplikten. Målet för transportsektorn till 2030 verkar bli tufft att nå. Men det viktiga är att utsläppen sänks och att vi når utsläppsneutralitet så snart som möjligt, inte att varje enskilt mål nås.
När Romina Pourmokhtari, som under tiden som ungdomsförbundsordförande var radikal i klimatpolitiken, blev minister var en del hoppfulla trots Tidöavtalets brist på krisinsikt. Under våren har det också kommit en del lovande förslag från regeringen. Bland annat att det ska vara möjligt att bygga ny kärnkraft och man har godkänt två vindkraftsparker på västkusten. Under åtta år med socialdemokratisk regering godkändes bara en.
Nu presenterar regeringen ett direktiv för att korta ned tillståndsprocesser för miljötillstånd som gäller investeringar med långsiktig klimatnytta. Detta är positivt då de nuvarande processerna kan beskrivas som opålitliga. Företag som vill investera i omställningen kan i dag drabbas av en byråkrati med tillståndsprocesser som är dyra och oförutsägbara. Det ska nu effektiviseras och handläggningstiderna ska kortas för att förenkla den gröna omställningen och göra det billigare och mer förutsägbart för företagen.
Regeringen har tagit flera positiva steg under våren för att möjliggöra omställningen. Men det är fortsatt inte i närheten av tillräckligt. Under hösten ska klimathandlingsplanen presenteras. Det är bäst att det finns robusta, teknikneutrala reformer för klimatet där. Klimatministern kommer att behöva trolla fram reformer som måste få göra ont, dels för Sverigedemokraternas klimatmotstånd och i bland även för medborgarnas plånböcker. Omställningen kommer inte vara enkel.
Men som Rominas Pourmokhtaris valslogan lydde förra sommaren: Klimatet kan inte vänta.