Populismens ursprung är långt ifrån entydigt

Det går inte bara att skylla populismen på globaliseringen, eller på ökad ojämlikhet.

Ungerns ledare Viktor Orbán profiterar inte bara på globalisering.

Ungerns ledare Viktor Orbán profiterar inte bara på globalisering.

Foto: Petr David Josek

Ledare2020-01-09 23:01
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

När Sverige blev ojämlikt fick vi populister. Detsamma sägs om snart sagt varje utvecklat västland: en globaliserad ekonomi skapar och ökar ekonomiska klyftor och i dessa mörka kalla utrymmen växer populismens frön särdeles väl.

Det här är essensen i varje standardanalys av 2016 års folkomröstning i Storbritannien och val i USA liksom i den moderna vänsterns politiska berättelse. Enligt dessa har ojämlikheten ökat i 30 år och är i dag högre på alla sätt och vis. Värst är USA. Så fick vi Trump, Orbán, Brexit och SD.

Men är det sant? Ojämlikheten först. Exempelvis har den översta procenten i Storbritannien i dag inte en högre andel av inkomster efter skatt än vid 90-talets mitt. Sedan dess har heller inte inkomsterna efter skatt bland den översta tiondelen i Europa ändrats i förhållande till den lägst tjänande halvan av befolkningen.

En av de mest uttömmande studierna kommer från det ledande tyska institutet Ifo. Den finner att ojämlikheten i världen som helhet ökat av globalisering. Men det är hänförligt till Kina och vissa europeiska ekonomier som bytt kommunism mot marknadsekonomi. I OECD-länder och övriga världen blir slutsatsen att globalisering inte skapat ojämlika inkomster.

Och en ny studie av två amerikanska statsekonomer visar att inkomsterna efter skatt för den rikaste procenten stått stilla sedan 1960-talets mitt, justerat för skatter och transfereringar inom välfärdssystemet.

Om dessa resultat inte övertygar så säger en färsk studie av välfärdsekonomen Andreas Bergh och hans kollega Anders Gustafsson det rakt ut: ekonomisk globalisering och populism hänger inte samman.

De två nyttjar valresultat för populistpartier vid 267 val i 33 europeiska länder mellan 1980 och 2016, som matchas mot det mest vedertagna indexet för olika former av globalisering. Om globalisering skapar ojämlikhet och i förlängningen populism borde sådana partier växa mer i mer globaliserade länder.

Men ingenstans finns ett sådant mönster. Visserligen finns ett positivt samband mellan ekonomisk globalisering och högerpopulism inom EU. Men kontrollerat för EU-medlemskap försvinner sambandet. Studien säger inget om orsaker och verkan. Men mer globaliserade och ojämlika länder uppvisar statistiskt sett mindre populism till höger och vänster.

Den ekonomiska ojämlikheten är inte lika kraftig som tidigare forskning visat. Och mer globalisering verkar vara ett bekämpningsmedel mot populism. Det låter osannolikt givet dagens politiska samtal. Men det säger nog mer om hur intensivt vissa partier behöver den sanningen för sin egen överlevnad.