Syftet med landets kommunala bostadsbolag är – enligt bolagens samarbetsorganisation – att ”erbjuda goda hyresbostäder för alla – oavsett inkomst, ursprung, ålder och hushållstyp.” Dessutom ska bolagen ”ta ett aktivt samhällsansvar och samtidigt bedriva verksamheten enligt affärsmässiga principer”. Bara namnet, allmännyttan, är i sig en tydlig indikator på det uppdrag man har.
I praktiken är det annorlunda. De ädla principerna får allt som oftast stå tillbaka inför en instinkt som verkar sitta djupt hos många lokalpolitiker: viljan att leka affär.
Att verksamheten bedrivs i bolagsform, låt vara helägt av kommunen och med politiskt tillsatta styrelse, verkar ha en närmast förtrollande effekt. Det samhällsnyttiga uppdraget glöms bort, i alla fall i de fina styrdokumenten. Uppsalahem är inget undantag, varken i teori eller praktik.
På sin sajt skriver man stolt att man är ”Uppsalas ledande bostadsbolag” och att man vill skapa ”trygga och härliga miljöer där många vill bo”. Det är en presentationstext som skulle kunna ha skrivits av vilket privat bostadsbolag som helst, här finns ingenting om det som borde särskilja allmännyttan, alltså Uppsalahem, från kommunens privata hyresvärdar. Längtan efter att få känna sig som ett ”riktigt” bolag, som gör ”riktiga” affärer lyser igenom.
”Affärslusten” märks också i en märklig fastighetsaffär som man är på väg att genomföra. Uppsalahem har ingått ett avtal med bolaget Granit Bostad AB om att köpa tre fastigheter om totalt 290 hyresrätter i Rosendal och Sala backe. Allt detta för den nätta summan av 835 miljoner kronor. Att Granit Bostad vill sälja är förståeligt, bolaget vill koncentrera sig på Malmö och Stockholm. Det märkliga är varför allmännyttan vill köpa.
Tydligen handlar det om att det finns ett ”uppdrag att fortsätta växa” och att ”de aktuella fastigheterna har ett attraktivt geografiskt läge”. Hur detta skulle tjäna allmännyttan nämns inte alls. Förklaringen är enkel: det tjänar inget större socialt syfte. Detta är en vanlig fastighetsaffär. Därför borde Uppsalahem avstå.
Om det inte bidrar till allmännyttans mål finns inget principiellt intresse av att förvärva fastigheterna. Och om det är attraktiva och välfungerande hyresrätter finns ingen anledning till varför de inte även fortsatt ska vara privatägda.
Än är dock inte bostadsköpet i hamn. Affären är villkorad av ett beslut i kommunfullmäktige 26 februari. Så tid finns för Uppsalas förtroendevalda att inse att de är just förtroendevalda och att möjlighet finns att riva upp affären. Det är säkert roligt att få göra förvärv i miljardklassen. Men det förändrar inte faktum: politiker ska inte leka affär.