När konstnärer från Mellanöstern åter nekas inresa tar vi steg mot ett alltmer inskränkt och slutet Sverige.
Just nu är det Ashkan Zahrei och Alireza Fatehieboroujenie som inte får komma till i Sverige. Dessa särskilt inbjudna gäster på konstmässan Supermarket i Stockholm denna vecka kan därför inte delta. Svenska ambassaden hävdar som skäl att de är "unga, ogifta och saknar barn". Zahraei är djupt besviken. Varför skulle han vilja lämna sitt liv i Teheran?
Ambassaden hävdar vidare att konstnärerna saknar fast inkomst. Fel, säger Andreas Ribbing, konstnärlig ledare för Supermarket. Båda är fast anställda, äger hus och har pengar på banken.
UD säger som vanligt att det inte kan kommentera enskilda fall och att Schengen avgör. Ambassadens beslut går att överklaga till Migrationsdomstolen. Men det är ju för sent för Zahrei och Fatehieboroujenie.
De senaste åren har en rad kulturutövare nekats inresa. 2016 tvingades Mona Aghababaee, konstnär från Iran, avstå från Supermarket för att hon ansågs "ung, ogift och inte hade barn". Diala Brisly från Syrien, bokad som en huvudtalare på dokumentärfilmfestivalen Tempo, nekades visum av samma skäl.
– Jag vet vad folk tror om oss här. Ärligt talat, om du undrar hur det här känns är jag riktigt, riktigt arg. Jag behandlas som en kriminell, sa hon till Kulturnyheterna i mars 2016.
Musikern Omar Souleyman nekades 2013 att komma till Stockholm Music and Arts. 2016 fick hans medmusiker avslag för en spelning på Fasching, men hann överklaga i tid.
Ambassadernas beslut förefaller ha tagits på basis av en chauvinistisk myt om att alla på jorden vill bo i Sverige. Då har de inte förstått att människor som flyr på riktigt gör det ofrivilligt, i djupaste sorg. Man förstår heller inte vikten av internationellt utbyte och möten för konstutövare. De hindras från att vara fria. Alltihop är pinsamt, dumt och ovärdigt Sverige.