Pedofiler går fria när Dumpen tar genvägar

Framgången med uthängningar på nätet är en chimär.

Bakom minderåriga barn på nätet kan sajten Dumpen finnas.

Bakom minderåriga barn på nätet kan sajten Dumpen finnas.

Foto: TT

Ledare2023-01-02 15:11
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

En rektor i Stockholmsområdet har tagits ur tjänst sedan det avslöjats att han sexchattat med vad han tror är en 13-årig flicka, samt stämt träff med henne för att ha sex. Arbetsgivarens reaktion är fullt förståelig, liksom föräldrarnas. ”Skrämmande. Det är rent för jävligt”, säger en förälder (Expressen 1/1).

Det är lätt att föreställa sig att den här skolledarens liv har fallit samman, trots att han inte begått något brott. Han vore inte den första som drabbats mycket hårt av pedofiljägarna på sajten Dumpen, under ledning av förre höjdhopparen Patrik Sjöberg och Sara Nilsson. Flera har valt att ta sitt liv i samband med att Dumpen offentliggjort deras intentioner med de minderåriga barn som sajten utgett sig för att vara.

Dumpens mål är att förhindra att brottet sker, att fler barn råkar illa ut. Det problematiska är att det inte handlar om några barn i alla dessa fall, bara fiktiva barn, och att de inringade personerna bara tänker göra något olagligt.

Brottsprovokation är inte olagligt i sig, men används enligt praxis bara för att förhindra grova brott. Exempelvis kan polis och åklagare besluta sig för att använda provokation för att spränga en stor narkotikaliga genom att skaffa bevis. Däremot är man försiktig med att brett söka upp langare och brukare, trots det ”goda syftet” att förhindra att fler tar narkotika.

För privata provokatörer blir det ännu svårare att få brottslingarna dömda i domstol. Även om Dumpen också polisanmäler är risken stor att de som hängts ut genast rensar sina hårddiskar och telefoner från bilder och kommunikation. Men själva uthängningen är det viktiga för sajten, skammen och den prevention det innebär för andra. Epitetet ”folkdomstol”, som Dumpen kallats, är därför inte fel.

Ingen ifrågasätter det goda syftet från organisatörerna, som själva varit offer för övergrepp. Målet är en proaktiv lagstiftning, att det likt i vissa andra länder ska bli olagligt att kontakta barn på nätet med sexuella syften. Sara Nilsson säger i en debatt i SVT:s Aktuellt (8/12) att man försökt väcka opinion för en sådan lag men att det inte gått: ”Man kommer ingenstans”.

Hon är i gott sällskap med många andra som inte får sin vilja fram i en demokrati, vilket alltså beror på att det finns goda motargument, som rättssäkerhet. Med nätet och sociala medier är lockelsen stor att ta genvägar för att nå sina syften, vilken också märktes i spåren av Metoo. Engagemang för utsatta barn är både nödvändigt och hedervärt, men dömandet av förövare ska överlämnas till de rättsvårdande myndigheterna.