Endast 2 procent av väljarna tyckte valrörelsen 2018 var saklig och informativ enligt demokratirådets rapport från i år. Efter att ha bevittnat gårdagens partiledardebatt, den sista inför sommaren, ser utsikterna för 2022 inte mycket ljusare ut.
Många beskyller medieklimatet och en befolkning med flyktig uppmärksamhet för sjunkande partimedlemskap och polariserande budskap, men dagens politiker är inte oskyldiga. ”Överskatta inte människors bildning, underskatta inte deras intelligens” lyder ett gammalt talesätt. Ser man till den politiska kommunikationen idag verkar många ha glömt det senare.
Den utspelsbaserade politiken, där innehållet ska kunna sammanfattas i en tweet, försöker göra politiken så lättsmält att den ofta blir intetsägande. Gårdagens debatt handlade lika ofta om teknikaliteter och positionering som om övergripande mål och vägarna dit. Och, kanske än värre, verkar partiledarna fortsatt tro att upprepningar av de egna talepunkterna är ett lämpligt svar på invändningar.
När vänsterpartiledaren Nooshi Dadgostar, i en fråga om förhandlade hyror, slirade på sanningen påpekade förvisso statsminister Stefan Löfven att förslaget i fråga bara gäller nyproduktion. Merparten av hans svar ägnades dock åt att Vänsterpartiet, om de vill stoppa förslaget, minsann skulle behöva göra det ihop med det "högerkonservativa blocket". Själva frågan förblev obesvarad.
I SOM-institutets återkommande mätningar av förtroendet för olika samhällsinstitutioner uttrycker bara 20 procent ett mycket eller ganska högt förtroende för de politiska partierna. Dessa siffror har varit relativt bestående över tid vilket kanske inte är helt förvånande.
Vi har en representativ demokrati för att det vore orimligt att förvänta sig att hela befolkningen ska sätta sig in i varje detalj som behövs för ett väl avvägt politiskt beslut. Det betyder samtidigt inte att de saknar förmågan att göra det om möjligheten ges. Men för den politiker som inte är säker på sina argument är vägen via vridna förenklingar ett sätt att inte tappa ansiktet. Att det satts i system gränsar dock till rent väljarförakt.
Politiken är inte en sandlåda, men även för insatta personer blir den politiska logiken ofta banal vilket gårdagens partiledardebatt var ett exempel på. Personerna som i sin tur avskräcks av ett sådant klimat är många gånger samma personer vi skulle vilja ha i våra beslutande församlingar. Med debatten i färskt minne är det dock lätt att förstå varför de skulle dra sig för att ta plats där.