Regeringen utser viktiga statliga tjänstemän och statliga anställningar ska bygga på "sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet” (Regeringsformen). Parti och stat ska inte flätas samman. Trots det utses gång på gång regeringens partikamrater till poster som myndighetschefer och landshövdingar.

"Socialdemokratin har agerat i strid med grundlagen och missbrukar regeringsmakten", kan man läsa i tankesmedjan Timbros nya rapport Enpartistaten (en rapport med samma namn släpptes även 2006 när Göran Persson ännu var statsminister). I årets rapport har man tittat på utnämningarna från 2014 och framåt, det vill säga Stefan Löfvens statsministerperiod.

Var fjärde ordinarie myndighetschef som har utsetts då har varit politiker. Man kan också se en kraftig dominans av socialdemokrater. Flera myndigheter har under perioden fått socialdemokratiska statssekreterare som myndighetschefer, exempelvis Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Transportstyrelsen, Tullverket, Kustbevakningen och Statskontoret. 

Lena Ag, tidigare socialdemokratisk tjänsteperson och med bakgrund i S-kvinnor, blev generaldirektör för Jämställdhetsmyndigheten - trots att hon aldrig sökte tjänsten. Inte heller den tidigare S-toppen Carin Jämtin sökte tjänsten som generaldirektör på Sida, nämns i rapporten. Trots att Jämtin dessutom saknade rätt kvalifikationer för tjänsten, och trots att det hade kommit in 28 ansökningar, fick Jämtin jobbet efter det att hon avgått som partisekreterare. Listan över S-politiker som utsetts till landshövdingar är lång.  

Politiserade utnämningar är problematiska ur flera aspekter. Myndigheter går miste om de bäst lämpade personerna. Det är dessutom orättvist mot kompetenta sökanden att särbehandlas negativt. Dessutom ökar det risken för att makthavare efter ett regeringsskifte anammar liknande beteende, om det sätts i system.

Visserligen införde Fredrik Reinfeldts regering en policy om öppenhet vid tillsättningar och utnämningar. Tankesmedjan nämner också att alliansregeringen inte favoriserade de egna partivännerna på samma sätt. Men det bör nämnas att även solen hade fläckar. Moderaternas Per Schlingmann gick från att vara partisekreterare till att få en tjänst som statssekreterare, en post som kommunikations- och pr-ansvarig för regeringen, under dåvarande statsminister Reinfeldt.

Timbro vill se en oberoende tjänstetillsättningsnämnd, och att riksdagens konstitutionsutskott ska ges möjlighet att kunna pröva utnämningarna. Det kan mycket väl behövas. Men framför allt behöver den politiska makten, då och då, växla.