Den första juli infördes två ändringar av skollagen. Den ena innebär en utökning på 25 timmar av den lagstadgade lovskolan för elever i årskurs 9 som fått betyget F i ett eller flera ämnen - och därmed inte är behöriga till ett nationellt program i gymnasieskolan. Den andra innebär att elever i årskurs 4-9 i grundskolan alltid ska erbjudas extra studietid minst två timmar i veckan efter ordinarie skoltid vid den skolenhet de tillhör. Studietiden ska vara handledd av lärare och det är frivilligt att delta.
Skolminister Lina Axelsson Kihlblom är nöjd. "Regelbunden lovskola under en längre tid kan vara ett fantastiskt sätt för många elever att få det här lilla extra i undervisningen på en anpassad nivå. Med rätt lärare kan det ge väldigt god effekt”, säger hon till Läraren (1/6).
Frågar man skolforskare är dock inte lovskolan så saliggörande som statsrådet framhåller. En granskning som tidningen Ämnesläraren gjort visar att inte ens var femte av de elever som går i sommarlovsskola efter nian skaffar sig gymnasiebehörighet. Dessutom klarar inte 70 procent av de som läser in behörighet på sommaren gymnasiet efteråt. Kanske beror det på att hälften av kommunerna inte lyckas bemanna lovskolan fullt ut med behöriga lärare?
För de 15-åringar som saknar grundläggande kunskaper är det bättre att helt enkelt gå om ett år.
Krav på extra studietid är inte alltid heller särskilt genomtänkt. Läxhjälp är en sak. Men barn med svårigheter som verkligen behöver mötas av pedagogisk kompetens får inte detta. Många skolor har bristande lärarresurser och svårt att få ihop scheman om det är. Därför blir det obehörig personal som bemannar läxhjälpen. Precis så kommer det även bli med de extra studietimmarna.
Vad barn som inte klarar skolan i behöver är inte brandsläckning och panikåtgärder som lovskola i årskurs nio eller eftermiddagar med någon 19-årig fritidsledare. De behöver fångas upp tidigt och få stöd av speciallärare i samband med den vanliga skoldagen. Ibland kan det också vara bra med anpassad skolmiljö, till exempel möjlighet att sitta och arbeta i mindre grupper där det inte är lika stressigt.
I grunden handlar problemet med att många barn halkar efter om hur skolan generellt är utformad i dag. Det är för stora klasser. För fragmenterad undervisning. För få speciallärare. Lärarna är dessutom ofta överbelastade av administration.
Skolministern borde fokusera på att skapa en fungerande skolmiljö för alla barn i stället för att driva fram sådant lösningar som är som plåster på ett benbrott. Börja med satsningar på mindre klasser och fler speciallärare.