Pandemin visar behovet av hjälp och stöd från andra länder tydligare än någonsin. Vi ser det när det kommer till människorna som arbetar inom vården och dagligen slåss mot viruset för att rädda svenska liv. Där är var tredje läkare, och var fjärde anställd totalt inom vården, utlandsfödd.
Vi såg det tydligt i hur snabbt världen lyckades utveckla ett antal olika vaccin som dessutom kan distribueras över världen på ett sätt som varit omöjligt att föreställa sig för bara ett par decennier sedan. Vi såg det när USA gick ut med att man donerar femhundra miljoner vaccindoser till Afrika för att bekämpa pandemin på alla fronter. Om vi inte hjälps åt att stoppa pandemin där kommer vi aldrig att få ett slut på eländet här.
Globalism är ett uttryck som klingar negativt för vissa. Kanske kan pandemin kasta ett nytt ljus över begreppet för dessa. Men det är inte bara i ljuset av pandemin som internationell samverkan har visat sig direkt nödvändig för Sverige. Det finns många situationer under bara de senaste åren där Sverige hade klarat sig mycket sämre utan hjälp från, eller samordning med, andra länder.
Den globala insatsen mot kriminella nätverk som ägde rum i förra veckan är ett tydligt exempel på hur framgångsrikt globalt samarbete kan vara. När branden rasar i Mora och risken för skogsbränder ökar inför sommaren minns vi bränderna för ett par år sedan och hur vi räddades av italienska brandflyg och polska brandbilar.
Med ett brinnande klimathot, ett ökande antal operativa kärnvapen och stora diktaturer som vinner mark internationellt är det tydligt att vi behöver mer global samverkan, inte mindre. Ibland resulterar internationell samverkan bara i luddiga löften utan åtgärder. Grundmurad oenighet tenderar att leda till tomma gester. Men när det väl ger resultat förbättrar de ofta livet för väldigt många människor. Ett tydligt exempel är beslutet som fattades under G7-mötet i går. Fler följer USA:s exempel och tillsammans donerar länderna en miljard vaccindoser.
Fortfarande finns det de som vill att Sverige sluter sig. Många är de, som spelar på rädsla och ställer grupper mot varandra för att vinna populistiska poänger och stänga ute omvärlden. Det är svårt att förstå de som, å ena sidan, vill att vi sätter oss själva först och, å andra sidan, förväntar sig hjälp från omvärlden när krisen är som värst. Pandemin visar tydligare än någonsin att alla vinner på global samverkan. Sverige och vår välfärd hade inte klarat sig utan den.