”Vi har medarbetare som har polisskydd. Och det blir inte bättre, utan det blir sämre.” Det uppger Folkhälsomyndighetens (FHM:s) generaldirektör till Dagens Nyheter (18/2). Särskilt utsatta är de mest publika medarbetarna, både Anders Tegnell och Karin Tegmark Wisell får till exempel polisskydd. Det har även riktats hot mot FHM-företrädares familjer och vakter har satts in för att öka säkerheten i myndighetens lokaler.
Det går knappast att underskatta hur tufft detta måste vara för dem som är måltavlor för vad som bara kan beskrivas som en störtflod av hat. För även om man inte öppnar mejlen som regelbundet dimper ner i inkorgen, vet man att de ligger där. Och man vet vad de innehåller.
Men de nätattacker som nu riktas mot opolitiska tjänstemän och forskare vid svenska lärosäten får konsekvenser långt över den personliga säkerheten och det egna välmåendet. Kraften och omfattningen av angreppen blir till ett hot både mot det Myndighetssverige som är en omistlig del av vår demokrati och mot den fria forskningen.
Tidigare i veckan rapporterade bland annat TT om hur Jonas F Ludvigsson, professor vid Karolinska Institutet slutar att forska om covid-19 efter hat och upprepade hot. Ludvigssons ”brott”? Han har bland annat genomfört en studie som visar att grundskollärare löper lägre risk att drabbas av allvarlig covid-19 än andra vuxna.
”Hälsa och välmående går först. När man ligger vaken om nätter och morgnar och inte kan sova, då är det inte värt det”, säger Ludvigsson. (TT 12/2)
Karolinska Institutets rektor Ole Petter Ottersen är mycket oroad över utvecklingen, som han menar hotar den akademiska friheten: ”Under alla åren som jag varit aktiv så har jag nog inte sett ett sådant hårt tonläge som under covid-19-debatten.” (TT 12/2)
Coronapandemin är på många sätt, tyvärr, den perfekta stormen: ilska, konspirationsteorier, en sällan skådad medial bevakning och ett uppskruvat läge från profilerade skribenter i sociala medier har fått dammluckorna att brista.
När de upplevda hatobjektens mejlkorgar bara är några knapptryck bort är det lätt att i stundens hetta (men för vissa mer beräknande kyla) skicka iväg sitt hatfyllda budskap. Och när tillräckligt många gör det blir situationen ohanterlig. Då hotas fundamenta i vårt demokratiska samhälle.
Någon enkel lösning finns inte. Men politiker, skribenter och andra opinionsbildare måste inse vilken makt deras ord har – och vilka konsekvenser de kan få. Den fria och ärliga debatten ska inte beläggas med munkavle, men även hot och hat tystar det demokratiska samtalet.