Sedan 1950-talet har Kina skickat hundratals levande pandabjörnar till länder och regeringschefer runt om i världen som ett tecken på diplomatisk välvilja. Pandans fredliga, oförargliga och lite inåtvända natur var något som det kinesiska kommunistpartiet gärna ville att folk skulle associera med Kinas roll i världen. Den tiden verkar vara över.
När Xi Jinping tog över makten i Kina 2012 innebar det ett märkbart skifte. På hemmaplan ökade repressionen från redan höga nivåer, men kanske tydligast blev den aggressivare utrikespolitiken. Utöver regelrätta hot mot grannländer lanserade han 2013 projektet som till slut fick namnet ”nya sidenvägen” eller Belt and road initiative (BRI). Det innebar i korthet att Kina åtog sig enorma infrastruktursatsningar i framför allt Centralasien och kring indiska oceanen, men även i Europa.
Som namnet antyder porträtterades satsningen både som en handelspolitisk och humanitär insats. Verkligheten blev dock en lite annan. Enligt en genomgång av Fredrik Sjöholm, professor vid IFN, skulle effekterna på handeln bli små även vid ett fullt genomfört projekt. (ED 2022:2) Utav de utlovade investeringarna har långt ifrån alla blivit av, och investeringstakten har sjunkit kraftigt sedan 2016.
För mottagarländerna har projektet samtidigt bidragit till ökad korruption utan mätbara effekter på tillväxt, och sett en del av pengarna användas för att stärka diktatorer som garanterar Kina tillgång.
Projektet borde i stället främst förstås som industripolitik. Kina har under lång tid använt statliga investeringar i infrastruktur som ett verktyg för att sporra tillväxt. Detta har inneburit att Kina fått en enorm överkapacitet inom byggnadsindustrin på klassiskt planekonomiskt manér. Genom BRI skulle kinesiska företag med kinesiska insatsvaror kunna få användning av delar av denna kapacitet, och kunna skicka notan till grannarna.
Projektet finansieras nämligen till stor del genom kinesiska lån till mottagarländerna. När dessa sedan inte kan bekosta lånen tar man mark eller infrastruktur i anspråk. I Europa höll detta på att hända när Montenegro i fjol behövde be EU om hjälp för att bekosta lånet till Kina för världens dyraste motorväg. Vad som kanske är talande i sammanhanget är att Kina sedan 1984 inte längre ger bort pandor, utan leasar dem.
I början av året lanserade Xi Jinping en ny satsning, benämnd som GDI. Om den tidigare är något att döma av bör Europa vara vaksam även på denna version av pandadiplomatin.