Tre dagar innan annekteringen av de östra regionerna i Ukraina ska tillkännages riktas världens uppmärksamhet mot Östersjön. Sprängningen av gasledningarna Nord Stream 1 och 2 bär alla spår av den ryska statens hybridkrigföring.
Den som letar efter logiska förklaringar får leta förgäves. ”Absurt. Det ligger inte i vårt intresse”, kommenterade Kremls talesperson Dmitrij Peskov. Han pekar på det uppenbara faktum att ledningarna inte var i bruk och att de stora mängder gas som ändå fanns kvar nu bokstavligen går upp i rök. Visserligen steg priset på gas dagen efter sabotaget, men det var sannolikt en tillfällig effekt på grund av osäkerhet på energimarknaden.
Får även den som letar efter bevis leta förgäves? Det är nästa fråga. Sprängningarna har krävt vissa resurser men anklagelser kan ändå riktas åt flera håll. Kommer västländer att rikta blicken mot varandra eller mot Ukraina? Osäkerheten ökar och under tiden kan Ryssland öka sin militära närvaro i Östersjön, nära svenskt och danskt territorium, med hänvisning till hotet mot gasledningarna.
Ett dåligt svenskt säkerhetsläge blev i en hast ännu sämre, samtidigt som Natoansökan ännu inte behandlats färdigt och landet befinner sig mitt emellan två regeringar. Valets segrare Ulf Kristersson (M) spådde efter besöket hos talmannen på onsdagen att regeringsbildningen kommer att ta ytterligare cirka två veckor.
Då är det tur att Sverige är Sverige. Valets förlorare Magdalena Andersson (S) tog genast kontroll över situationen, tillsammans med försvars- och utrikesministern, i kontakten med media, grannländerna och Nato. Kristersson arbetar samtidigt nära den avgående regeringen under varje steg i krissituationen.
S- och M-ledaren stod båda bakom Sveriges ansökan till Nato i våras, liksom alla beslut med att stötta det angripna Ukraina. Kristersson har efter valet beslutat sig för att behålla Natochefsförhandlaren Oscar Stenström. Statsministern och oppositionsledaren har båda uttalat att de har ett grundmurat förtroende för varandra, vilket är en viktig signal till Moskva liksom till allierade stater.
Sverige är knappast ett primärt mål för Ryssland i det här läget. Energimarknaden och det europeiska samarbetet är det däremot i högsta grad, särskilt det gasberoende Tyskland. Att bygga gasledningarna var en usel idé från början. Nu får man i panik hitta gas på annat håll. Reserverna börjar också att fyllas även om den kommande vintern bokstavligen kan bli kall.
Var finns då logiken i att spränga ledningarna och bryta beroendet (samt hållhaken) en gång för alla? Det finns ingen logik. Så ser också Kremls logik ut.