Frågar man de svenska hushållen är vi på väg rakt in i en rejäl kris. Förväntningarna på både den egna ekonomin och om landets ekonomiska utveckling är lägre än någonsin. Stigande inflation och rekordhöga energipriser krymper konsumtionsutrymmet.
Det räcker med att bege sig till valfri lågprishandel för att se förändringarna. Nu är det fullt på parkeringsplatserna utanför Lidl.
Hushållens oro blir förstås inte mindre av hur den offentliga diskussionen förs: Det är kris, katastrof och 2023 är ett förlorat år. Det förstärker en negativ bild som inte riktigt överensstämmer med verkligheten.
För samtidigt som vi är på väg in i en lågkonjunktur, kanske till och med en rejäl ekonomisk kris, finns flera tecken på att delar av världsekonomin är på väg att återhämta sig. I ett inlägg på bloggen Ekonomistas skriver Daniel Waldenström, professor i nationalekonomi, om hur den internationella handeln repar sig.
Waldenström beskriver hur de globala handelsflödena nu till slut börjar återhämta sig efter åren av pandemi. Så när västvärlden kanske redan befinner sig i en lågkonjunktur ökar världshandeln, samtidigt som fraktpriserna sjunker. Enligt Waldenström kan vi därför förvänta oss att inflationen snart viker nedåt igen.
I en intervju med TT anger han ytterligare faktorer som ytterligare komplicerar bilden av den ”stora krisen”: ”Många sektorer i Sverige går väldigt bra. Det finns en arbetskraftsbrist.”
Nyligen har också storbolag som Atlas Copco och Sandvik kommit med delårsrapporter som varit långt över förväntningarna. Och jämför man antalet konkurser i augusti och september, är de visserligen fler än för ett år sedan, men det handlar om en uppgång på tolv procent. Inte om ett bottenlöst ras. En minskad europeisk energiförbrukning har också fått priset på naturgas att sjunka betydligt från toppnoteringen tidigare i år.
Lågkonjunktur blir det förstås, men kanske inte riktigt så illa som vi förväntar oss. Det här får i sin tur konsekvenser både för regeringen och Riksbanken, för finanspolitiken och för penningpolitiken. Ulf Kristersson måste akta sig för att drämma till med för vidlyftiga stödåtgärder. Risken är att vi gasar för mycket och dessutom i onödan.
Riksbanken å sin sida måste vara försiktig när och om den höjer räntan ytterligare eftersom en världshandel med sjunkande priser snabbt kan få inflationen att vika nedåt.
Vi går förstås mot sämre tider. Bara inte så illa som nattsvarta kvällstidningsrubriker och proppfulla parkeringar utanför Lidl vill få det till.