Det är 2020 och upp och ned-vända världen. I Kina oroar sig fyra av fem medborgare över brister i systemet med ansiktsigenkänning. 74 procent uppger att de vill fortsätta kunna använda sitt vanliga id i stället för att helt övergå till ”biometrisk identifikation”. Financial Times rapporterar om den omfattande webbundersökningen som utfördes i november av Beijing research institute.
Samtidigt i Sverige visar en undersökning som beställts av Lunds universitet att 88 procent av medborgarna är positiva till bevakningskameror på allmän plats (UNT 1/2). Två av tre tycker inte heller att det skulle vara integritetshotande med en kamera i det egna bostadsområdet. Sedan i fjol behöver polisen inte längre tillstånd för att sätta upp en övervakningskamera i Sverige.
Nej, en övervakningskamera är inte ansiktsigenkänning. I alla fall inte ännu. Efter bomben nära SVT-huset på Östermalm, där den misstänkte gärningsmannen fångades på film, höjdes röster för att kamerorna måste bli bättre. En registreringsskylt på en bil måste kunna läsas på filmen, anser man. Nästa steg är en säker identifikation av personerna på filmen, vilket vore mycket praktiskt i kommande rättsprocesser.
Den svenska staten är förstås inte heller Kommunistpartiet i Kina. Men nog är det underligt att svensken är så säker på sin sak. Efter skandalen med Transportstyrelsen, efter alla påverkansattacker och de uppdagade hålen i cyberförsvaret (där Sverige tappat i rankningen), ändå tror man på något sätt att alla uppgifter om ens person är helt säkra i statens ägo.
I Uppsala ska kommunen montera upp ytterligare 19 övervakningskameror i city. Uppsalapolisen börjar samtidigt med drönarbevakning av stadsdelarna Gränby, Stenhagen, Gottsunda och Sävja. Drönarna ger skarpa detaljerade bilder från bostadsområdena och kan enligt polisen sättas in så fort man får tips om narkotikaförsäljning, eller användas för att samordna insatserna efter en skjutning eller ett rån. Mycket praktiskt!
”För den som inte har något att dölja är drönarbevakning inget problem”, säger en Gränbybo till UNT. Vilket nog kan sägas vara en typisk reaktion från majoriteten. En ”kille i 20-årsåldern” är ändå oroad av ett ”övervakningssamhälle där man kan filmas medan man grillar på gården”.
Den sortens motreaktion har alltid funnits, som en motvikt mot ingrepp i integriteten. Den är nödvändig för balansen, men har blivit allt ovanligare i takt med den svenska diskussionen om otrygghet. Författaren George Orwell (1984) nickar och ler i sin himmel.