År 2024 har börjat ganska bra för statsminister Ulf Kristersson. Till skillnad från fjolåret har han haft något som kan liknas vid medvind. Det avspeglar sig både i opinionssiffrorna för hans regeringsunderlag, där man knappat in på oppositionens försprång, och för Kristersson personligen. Enligt Aftonbladet/Demoskop har 39 procent stort eller ganska stort förtroende för statsministern, en uppgång med fyra procentenheter, mest av alla partiledare.
Sedan mätningen gjordes har oppositionsledaren Magdalena Andersson (S) fått se affären med Jamal El-Haj explodera. Kristersson har gjort ett utspel om vården (TV4 10/2) som fått hans kritiker att vädra blod. Ska regeringen täcka regionernas miljardunderskott och rädda vården? Upp till bevis! Men det var inte vad statsministern sa.
Enligt samarbetsorganisationen SKR (Sveriges kommuner och regioner) riskerar regionerna ett sammanlagt underskott på 24 miljarder kronor 2024. Vilket betyder miljardunderskott på storsjukhusen som börjat skissa på sina sparprogram. Exempelvis ska Sahlgrenska i Göteborg spara 1,7 miljarder kronor, motsvarande 2 000 (av 17 000) tjänster (Aftonbladet 9/2).
Det kommer inte att ske. Regeringen kommer sannolikt i vårbudgeten att ge ett substantiellt tillskott för att förhindra uppsägningar i vården (det var så Kristersson uttryckte det i TV4). Varje sjuksköterska som försvinner från den offentliga vården kommer troligen aldrig tillbaka, vilket innebär en enorm förstörelse av uppbyggt kunskapskapital. Regionerna kommer däremot att tvingas fortsätta effektivisera sin administration och sitt sätt att jobba.
Kriminalvården gick upp i stabsläge på tisdagen, på grund av platsbrist. Enligt generaldirektören hinner man inte med det tempo som satts upp av polisen med alla nya kriminalpolitiska reformer. Oaktat att utbyggnaden av kriminalvården måste snabbas på är det ljuv musik i dubbel bemärkelse för statsministern. Kampen mot gängen går bra och det finns resurser till vården.
Det kan vända snabbt i politiken, det vet Kristersson. Det räcker inte med en kärnkraftsklapp på axeln av en fransk president för att få en trovärdig klimatpolitik, där har man mycket kvar att bevisa och leva upp till. Om Orbán fortsätter att sätta sig på tvären om Nato blir det heller ingen rolig vår.
Men läget för Magdalena Andersson är just nu mer prekärt. Hon borde slå en signal till Mona Sahlin angående 2008. Hur ”usel” den sittande regeringen än är, hur stor ledning i opinionen man än haft, är det kanske inte tillräckligt. Några miljarder mer än ”SD-regeringen” till regionerna i vårskuggbudgeten kommer bara att bekräfta den tesen.