“Det finns många tragedier, men det känns som att vi haft maximal otur”, säger tvillingpappan. UNT har under drygt ett år återkommande rapporterat om familjen. Mamman och pappan har två gemensamma barn: två tvillingar som är svenska medborgare. Mamman utvisades till sitt hemland Peru i slutet av 2019 tillsammans med tvillingarnas tre halvsyskon. Då uppgav Migrationsverket att det främst handlade om formalia, att mamman behövde söka om uppehållstillstånd från sitt hemland.
I december förra året fick mamman avslag på sin ansökan, vilket familjen har överklagat. De kan behöva vänta på besked till hösten 2022. Fredrik Löndahl, chefsrådman på Migrationsdomstolen, kan inte garantera, men heller “inte utesluta att det blir ett ja” (UNT 20/1).
Den främsta anledningen till att mamman fick avslag på sin uppehållsansökan var att pappan inte uppfyller försörjningskraven. Han har jobb och bostad, men anses tjäna för lite och bo för trångt för att kunna försörja hela familjen.
Tidigare har Migrationsverket sagt att “vi kan komma fram till att det vore för barnets bästa att få uppehållstillstånd men att det ändå inte finns utrymme för det enligt de lagar som gäller” (UNT 23/12-20) och i det ursprungliga beslutet står att “statens intresse av en reglerad invandring är större än barnens behov av att leva med båda föräldrarna”. Av allt att döma verkar Migrationsverket alltså ha tagit korrekta beslut i enlighet med lagen.
Försörjningskraven kommer sannolikt att bli striktare. I det nya förslaget om en långsiktigt hållbar migrationspolitik från i höstas ska försörjningskrav bli huvudregel vid anhöriginvandring och kommer dessutom att stramas åt.
Det finns goda skäl till att ha försörjningskrav. Ett sådant är att det inte ska finnas för starka, och framförallt inte missvisande, pullfaktorer. Med det menas faktorer som gör Sverige till ett särskilt attraktivt land att komma till.
Men detta ensidiga fokuset på pullfaktorer förbiser det faktum att de som främst påverkas av svenska lagar är människor som redan bor i landet. Och för dem fungerar inte försörjningskravet som ett sätt att minska pullfaktorerna till Sverige, utan får andra konsekvenser.
En konsekvens av att ha försörjningskrav är att familjer splittras. När det gäller gifta par kan svårigheter att återförenas bli ett integrationsproblem. Om individens prioritering ligger någon annanstans är det svårt att lägga energi på att bli del av det svenska samhället. När det gäller små barn kan det påverka den psykiska utvecklingen.
Dessa typer av historier föranleder ofta utsagor om att vi bör “sätta individerna framför systemet”. Men vi bygger ju system just därför att vi vill undvika godtycklighet. Om vi har ett system som leder till att familjer splittras borde vi inte prata om att sätta individer framför det. I stället bör vi prata om vilken typ av system vi vill ha, och om utvecklingen går åt rätt håll.