Skogsbränder och låga grundvattennivåer i Uppsala. Även i Spanien och Portugal härjar skogsbränder, med tusentals evakueringar som följd. I Paris varnas det för temperaturer som når 50 grader, i London innebär risken för 40 grader att människor avråds från långa tågresor och att telefonnätet riskerar att slås ut. Sverige verkar skonas från egna rekordvärmenivåer i sommar, men detta är ett meteorologiskt fenomen – inte ett tecken på att vårt arbete är utfört.
Den ökade förekomsten av skogsbränder världen över innebär att brandsäkerhetsrutiner behöver ses över. Under de stora skogsbränderna som härjade i Sverige 2018 behövde vi låna vattenbombare från andra länder. Att det internationella samarbetet fungerar är glädjande, men när krisen slår överallt samtidigt kommer vi behöva öka det befintliga beståndet. Sverige bör satsa på att ligga i framkant i detta, satsa på att bli ett land som har råd att låna ut snarare än ett land i behov av att själva vara låntagare.
Det går inte att tala om klimatläget utan att tala om elförsörjningen. Omställningen från fossila bränslen världen över är av största vikt för att bromsa utvecklingen. Omställningen kräver mer el, vi behöver mer än fördubbla vår energiproduktion. Svaren blir då sol, vind, vatten och kärnkraft.
Längst den uppländska kusten finns planer på havsbaserad vindkraft i Bottenhavet. Kristdemokraterna i Tierp och Älvkarleby är det första parti som har gett sina synpunkter på förslaget. De säger nej, med hänvisning till fiske, havsörnar och fartygens framkomlighet. Som motförslag talar de om en ny reaktor i Forsmark. Detta fördummar debatten. Inte för att kärnkraft inte är viktigt; stabiliteten och effektiviteten hos en ny reaktor kan vare sig solkraft eller vindkraft mäta sig med.
Det tar dock lång tid att bygga kärnkraftverk. De reaktorer som stängts ner de senaste åren går inte bara att damma av och ta i drift igen, riksdagsmajoritet eller ej. Här handlar det om år och mångmiljonbelopp. Vindkraftverk är visserligen dyra de också, och de producerar inte lika mycket el på långa vägar, men de går snabbare och besluten ligger i kommunpolitikernas händer. Ska vi klara elförsörjningen och klimatkrisen kommer det att behöva handla om en ”många bäckar små”-mentalitet, snare än ”winner takes all”.