Ett fullskaligt krig hotar mellan Israel och palestinska Hamas. Veckans eskalerande raketbeskjutningar respektive flygbombningar innebär den fjärde väpnade konflikten mellan parterna sedan Israel drog sig tillbaka från Gazaremsan 2007. Den som söker en bakgrund till konflikten får gå tillbaka minst 2 000 år, ingen av sidorna kommer i alla fall att tycka att man ger en rättvisande beskrivning.
De två punkter i modern tid som inneburit störst skillnad för enskilda medborgare i Israel och Palestina är vapenvilan efter det arabisk-israeliska kriget 1948-1949 och efter sexdagarskriget 1967. Då förändrades villkoren för mark, boende och ägande på ett sätt som legat till grund för alla senare konflikter. Centrum är Jerusalem, särskilt det ockuperade östra Jerusalem, tänkt som huvudstad i ett fritt Palestina men där de palestinska invånarna i området Sheikh Jarrah nu kämpar mot de israeliska myndigheterna för att få bo kvar.
Gazakrigen är berättelsen om den militära stormakten Israel mot palestinier som bygger sina raketer av skrot. Det märks på förstörelsen och antalet dödsoffer i Gaza, betydligt fler än på den israeliska sidan. Men det är en sanning med viss modifikation. Hamas styr i Gaza och vill ytterst förinta staten Israel. Med järnskrot bygger man förvisso raketer som hotar kibbutzerna i grannskapet samt mindre städer som Sderot och Ashkelon. Men för att nå Tel Aviv och Jerusalem krävs betydligt mer sofistikierade system och även sådana finns alltså i Hamas ägo.
Ilan Ben-Dov, israelisk ambassadör i Sverige, underströk vid en pressbriefing i onsdags att Israel försvarar sig mot en terroristorganisation (Hamas) som använder sin egen befolkning som mänskliga sköldar, genom att avfyra raketer från bostadsområden, skolor och sjukhus. ”Vi är inte angriparen, även om andra regeringar ibland försöker göra oss till det”.
Varken Hamas eller Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har något intresse av att lägga ned vapnen just nu. Båda är i behov av att stärka sin ställning. Netanyahus position har sedan valet i mars hotats av en koalition bestående av allt från högernationalister till islamister. Dessa förenades av sin misstro mot Netanyahu men påminns nu om avgrunden sinsemellan. Och Hamas ser möjligheten till en inbrytning på det ockuperade Västbanken.
Alla väntar på en reaktion från Vita huset i USA. Den förre presidenten erkände Jerusalem som Israels huvudstad. Efterträdaren Joe Biden hade nog helst väntat med att bekänna färg i konflikten Israel-Palestina. Men barnen i Gaza, och i Israel, tvingar fram honom på scenen.