I en serie artiklar har DN granskat det haveri som verkar utgöra Sveriges Radios interna säkerhetsarbete. En IT-ingenjör med bakgrund på ryska försvarsdepartementet släpptes innanför skalskyddet. Managementkonsulter fick göra detaljerade planer över en av SR:s skyddade produktionsplatser. Under tisdagsmorgonen kunde man avslöja hur arbetet gått till med att ta fram ett digitalt system för SR:s huvudsakliga totalförsvarsuppgift – de meddelanden som går ut i radio i händelse av kris eller krig. Detta har till synes gjorts med hjälp av externa konsulter utan säkerhetsprövning och dokumenterats på en utländsk molntjänst.
Många frågor återstår, men en ledtråd om hur SR har sett på frågan kom nog omedvetet i ett blogginlägg som SR:s säkerhetschef publicerade på radions hemsida (19/7). Där bemöter hon delar av DN:s granskning men en passage är särskilt talande. ”På Sveriges Radio använder vi, likt många andra företag, konsulter för applikationsutveckling.” Påståendet är i sig korrekt, men det är förvånande att ett statligt bolag med lagstadgat ansvar för totalförsvaret ändå så nonchalant jämför sig med vilket annat bolag som helst. Utan att nödvändigtvis vara den viktigaste förklaringen till haveriet verkar det vara ett problem som går igen i andra delar av den offentliga sfären.
Häromveckan kunde exempelvis Affärsvärlden (13/7) rapportera om hur en chef på statliga SJ hotade ett konsultbolag med att förfördela företaget i framtida upphandlingar om de inte tillrättavisade en av sina anställda. Detta efter att den anställda i sin roll som fristående krönikör på Affärsvärlden skrivit en ilsken krönika om SJ. Att SJ omfattas av LOU, och således skulle bryta mot lagen vid ett sådant förfarande, verkade inte bekymra SJ:s försäljningschef. Att han dessutom inte drog sig för att sätta detta på pränt tyder på en skrämmande dålig insikt i hur olämpligt agerandet är.
Uppsala såg i fjol ett annat exempel i hur tjänstemän inom det offentliga inte fullt verkar förstå att de inte jobbar i vilken sektor som helst. När SVT i höstas talade med en förskolerektor ringdes både journalisten och rektorn upp av en områdeschef på Uppsala kommun som krävde att intervjun skulle avbrytas. Justitieombudsmannen fann senare att agerandet stred mot meddelarfriheten.
Att statsanställda, särskilt på så hög nivå, saknar grundläggande förståelse för de särskilda skyldigheter som åligger offentliga aktörer är ett allvarligt problem. Hur många gånger kan en rutin brista innan det blir den nya rutinen?