Balans var nyckelordet när regeringen och samarbetspartierna på måndag presenterade förslaget om en reformerad las (lagen om anställningsskydd). Den så kallade Toijer-utredningen som kom för ett år sedan kallades från fackligt håll ”ett beställningsjobb för arbetsgivaren”. Sedan dess har de två största LO-förbunden, Kommunal och IF Metall, gjort upp med Svenskt Näringsliv och PTK. Nu kallar sig alla vinnare – centerpartister och socialdemokrater liksom arbetsmarknadens parter. Men är de också det?
Ja, det finns onekligen något för alla i det nya förslaget. Centerpartiet har satt upp kravet på en reformerad arbetsrätt kanske allra högst på listan över punkterna i Januariavtalet, med villkoret att det skulle bli en lagstiftning under mandatperioden, vilket man nu klarar med ett par månaders marginal. Samtidigt ger Socialdemokraterna Centern vad de vill ha, vilket känns bra inför kommande samarbeten. Att de stora LO-förbunden är med lugnar känslorna internt i arbetarrörelsen.
Det finns något för alla i förslaget till ny lagstiftning. I grunden är både fack och arbetsgivare beroende av att den anställde har rätt kompetens för jobbet. Med elva miljarder kronor i omställningsstöd (när systemet är fullt utbyggt 2026) kommer omkring 50 000 arbetstagare att kunna omutbilda sig varje år, genom ett stöd administrerat av CSN. Ersättningen motsvarar cirka 16 000-17 000 kronor i månaden. Det blir ett incitament för enskilda att sadla om i tid: Att byta bransch helt i stället för att med kortare utbildningar försöka motsvara de nya kraven, att hoppa av i stället för att bli kvar och vantrivas.
De fackliga kraven tillgodoses genom bättre villkor för visstidsanställda. Begreppet särskild visstidsanställning (i stället för allmän) innebär dels förtur till fast anställning efter ett år (i stället för två) och att man också kan få ta del av omställningsstödet. Arbetsgivarna får sin efterlängtade reform av turordningsreglerna. Tre anställda i stället två kan undantas och det ska nu gälla samtliga företag, inte bara de med upp till tio anställda. Det blir också betydligt enklare och billigare att säga upp den som misskött sitt arbete.
Förslaget kommer att analyseras fram och tillbaka den närmaste tiden. Många, på båda sidor, kommer att tycka att det inte går tillräckligt långt, för tryggheten respektive flexibiliteten. Den största frågan är om omställningsstödet är tillräckligt för att riva de mentala spärrar som byggts upp av den gamla las, omsorgen om sina anställningsår och rädslan för att bryta sig loss. Om inte är det nya förslaget i alla fall något att bygga vidare på.