Den så kallade GAL/TAN-skalan har fått mycket uppmärksamhet som en ny konfliktlinje i stället för höger-vänster. GAL ska stå för grön/alternativ/libertarian (frihetlig) och TAN för traditionell/auktoritär/nationalistisk.
Det finns flera viktiga invändningar, som att ordvalet gör att det låter som om motsättningarna handlar om de goda mot de onda. De som förespråkar gröna eller alternativa värderingar är inte heller alltid frihetliga.
Men visst finns andra skiljelinjer än ekonomiska frågor. Dock knappast något nytt., varken här eller i andra länder.
I Beneluxländerna var det länge tre dominerande partier, kristdemokratiska, marknadsliberala och socialdemokrater (de senare inte så starka som i de skandinaviska länderna). I ekonomiska frågor var Kristdemokraterna i mitten mellan socialdemokrater och liberaler, medan de var de mest konservativa i värderings- och personliga frihetshetsfrågor.
Homosexualitet avkriminaliserades i Storbritannien (fast bara i England och Wales) 1967. Det fanns sedan länge en opinion för detta, men socialdemokratiska Labourpartiet tvekade att driva frågan av rädsla för att förlora röster bland värderingskonservativa arbetare. Det varnades för att Labour kunde förlora miljoner röster, inte minst i dåvarande styrkebälten i norra England.
I Sverige drev folkpartister, kyrkor och en del vänstergrupper på för högre u-landsbistånd. Socialdemokraterna höll emot, trots att det nog kostade på att anklagas för ”svek mot de fattiga folken”. Men det var ingen prioriterad fråga för många s-kärnväljare.
Något liknande gällde kampen mot apartheid. Från flera håll kom krav på bojkott av Sydafrika. Socialdemokraterna tvekade länge. Fackliga företrädare i företag som handlade med Sydafrika eller hade dotterbolag där höll emot.
I synen på flyktingar var de större partierna S och M mer restriktiva, övriga partier drev en mer generös linje. Det speciella med Sverige var att under några år ändrade S och M åsikt, då fanns inget etablerat parti som var mer restriktivt.
Även i synen på jämställdhet var Socialdemokraterna länge angripna både från vänster och liberalt håll för senfärdighet. Åter fanns en spännvidd i partiet, där en hel del kärnväljare stod för mer traditionella värderingar.
En förklaring till S-tappet i traditionella väljargrupper är att den tidigare försiktigheten har förändrats för att konkurrera om välutbildade storstadsväljare.
Över tiden har sådant som anses ligga nära GAL fått större genomslag, storstadsbor och akademiker har blivit fler. Invandringen har blivit en större. Men motsättningarna i de här frågorna är långt ifrån nya.