Det har knappast undgått någon att Liberalerna är ett sprucket parti. I söndags beslutade partirådet att stödja partiledaren Nyamko Sabunis linje att förorda en borgerlig regering efter nästa val, en regering som kan söka stöd genom förhandling med ”alla partier”. En stor minoritet, en dryg tredjedel, ansåg dock att allt samröre med SD är att ”sälja sin själ”, att gå emot liberala kärnvärden.
Känslorna har inte svalnat efter beslutet. Särskilt många äldre medlemmar, som Barbro Westerholm och de före detta partiledarna Maria Leissner och Bengt Westerberg, har uttryckt att de inte längre känner sig hemma i sitt parti och till och med kan tänka sig att gå ur. Ett undantag bland FP-veteranerna är före detta EU-parlamentarikern Marit Paulsen. ”Jag vill ge mitt stöd till Nyamko Sabuni”, säger hon till partiets tidning NU (31/3). Hon anser att isoleringen av SD har misslyckats och bidragit till att öka stödet för det partiet.
Det handlar inte om olika syn i politiska sakfrågor. Inte ens om olika syn på SD, som alla liberaler tycker är en destruktiv kraft i svensk politik vars inflytande ska minimeras och helst tillintetgöras. Nej, 99 procent av alla liberaler tycker att en borgerlig regering är bäst för landet och garanten för att kunna få igenom partiets politik. Men hur ska det gå till? Efter valet 2018 fick pragmatikerna i partiet vika sig när Jan Björklund skrev på Januariavtalet och släppte fram Stefan Löfven. Nu har de fått sin revansch med Nyamko Sabuni.
Men det som hänt under mandatperioden är också att M och KD tagit ett tydligt steg högerut. Och att Annie Lööf och Centern gjort motsvarande resa åt andra hållet. Det finns i dagsläget definitivt ingen borgerlig allians att hoppas på. Däremot ett nytt högerblock, även om snörena fortfarande hänger lösa mellan partierna och återstår att knyta ihop.
Stefan Löfven kommer att säga ”Polen, Ungern, Kapitolium” oftare än a-kassa de närmaste 17 månaderna. Rädslorna han spelar på av taktiska skäl är samma rädslor som en del liberaler känner på djupet. Maria Leissner var i fem år generalsekreterare för Community of Democracies med säte i Warszawa, Polen. Hon säger att hon från parkettplats kunde följa varje steg när först Ungern och sedan Polen gjorde sig omöjliga som medlemmar. Hon säger att man gick till väga på samma sätt, och att det är kusligt likt vägkartan för SD, Trumps republikaner och en rad andra rörelser.
Sabuniliberalerna får fortsätta förklara sig på landsmötet 19 november. Sedan får de kanske chansen att hantera SD på sitt sätt, och om några år vet vi om det blir mer framgångsrikt än försöken till isolering.