Ibland är verkligheten för dålig för att vara sann. I måndags, bara drygt två veckor efter att Ringhals 1 stängdes, importerade Sverige kolkraftsel från Danmark motsvarande produktionen från den nyss stängda reaktorn.
Tydligare går det inte att illustrera problemen med att låta Centern, och i viss mån Miljöpartiet, ha så stort inflytande över den svenska energipolitiken. Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att dessa partier ogillar kärnkraft mer än global uppvärmning.
Visserligen slöts en energiöverenskommelse mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna 2016. Och det argumenteras också flitigt för att det saknades marknadsmässig grund för att driva vidare Ringhals 1.
Men både Moderaterna och Kristdemokraterna har lämnat energiöverenskommelsen, så det breda stödet är borta. Och eftersom det är regering och riksdag som sätter spelreglerna för energimarknaden och har de också makten att påverka vad som är marknadsmässigt och vad som inte är det.
Det är sant att med ett uppdaterat och utbyggt kraftnät hade inte stängningen av Ringhals behövt få riktigt lika stora, miljömässiga konsekvenser. Då hade möjligheten att överföra ett elöverskott i norra Sverige till elområde 3, där både Uppsala och Stockholm befinner sig, ökat. Svenska kraftnät, som förvaltar stamnätet, ska också öka kapaciteten i det svenska nätet. Men det är en process som sträcker sig över många år.
Bättre vore att ompröva beslutet att stänga Ringhals 1 och Ringhals 2 och göra nödvändiga investeringar för att förlänga livslängden och vänta in utbyggnaden av det svenska kraftnätet. Alternativet är ju, vilket visar sig nu, i bästa fall import av kolkraft från Danmark, i sämsta fall tillfällig effektbrist så allvarlig att delar av nätet måste stängas av. Även den som drivs av ett ideologiskt motstånd mot kärnkraft, borde kunna inse fördelarna med att behålla en stabil och fossilfri basproduktion av el i väntan på utbyggnad av kraftnätet och förnybar energiproduktion.
Sverige har en unikt fossilfri elproduktion. Under 2019 stod vattenkraft och kärnkraft för 80 procent av produktionen, vindkraft för ytterligare 12. Det borde vara värt att värna. Även 2020 kommer den svenska elen att vara jämförelsevist ren, men som måndagen visar: stängningen av reaktorer påverkar elmixen – och utsläppen.
Kärnkraften är ingen optimal energikälla. Men den är stabil och ren. Det borde räcka för att den, inklusive Ringhalsreaktorerna, får fortsätta vara med på färden mot ett fossilfritt Sverige.