Det tar 197 dagar för en person med en genomsnittlig lön att betala av hela årets skatter, om de räknas ihop till en klumpsumma som slås ut över årets alla dagar. Det är inte bra att löntagare först nu arbetar för sig själv snarare än för kommunen, regionen och staten.
En något sämre sak är att ingen kommun i länet följer rikssnittet. I Knivsta, Håbo, Uppsala och Tierp infaller den så kallade skattefridagen 18 juli. Enköpingsbor och folket i Östhammar får vänta ytterligare en dag. Till Heby kommer friheten först 20 juli. Älvkarleby ligger värst till. Det är en av fem kommuner i landet där skattefridagen infaller sist, 21 juli.
Lokalpolitikerna måste agera. I våras fann Svenskt Näringsliv att ingen av länets kommuner når upp till betyget för ett bra företagsklimat.
Nyligen förklarade Tillväxtverket att regelkostnaderna för svenska företag är uppe i hisnande 377 miljarder kronor varje år. Det är pengar som inte kan gå till högre löner eller lägre skatter, vilket slår hårt mot ekonomin.
Enligt en enkät från Näringslivets regelnämnd (NNR) menar vart fjärde företag att moms- och skatteregler är den enskilt största faktorn som hindrar expansion. I snitt hade företagen anställt fyra personer ytterligare med färre och rimligare regler.
Det är främst mindre företag som drabbas. Det kan så klart bero på att många som startar bolag inte förstått hur krångligt det faktiskt är att följa alla regler och lagar. Så ska det inte vara.
Regeringen har satt upp fem mål med förenklingspolitiken. Det viktigaste stipulerar att regelkostnader “ska över tid minska som andel av BNP, och kostnadsutvecklingen ska vara lägre än i omvärlden.” Men hur går det?
Enligt Tillväxtverket ökade företagens regelkostnader förra året med 2,2 miljarder kronor. Visserligen sjönk summan som andel av BNP, men bara för att den senare ökade mer än regelkostnaderna. Tillväxt är bra, men de hundratals miljarder kronor som spills på krångel får inte glömmas bort – särskilt inte om de ökar, stick i stäv med politikens ambitioner.
Som Tillväxtverket beskriver krävs dels “satsningar på en moderniserad regelgivningsprocess”, dels mer digitala alternativ. I dag kan inte företagen räkna med att de kan “lämna en uppgift en gång och till ett ställe” som är regeringens långsiktiga mål.
Det här har partierna i och med Tidöavtalet förbundit sig att åtgärda. Men nu blir exempelvis kraven för arbetskraftsinvandring tuffare. Många och svåra arbetsmarknadsregler är enligt NNR-enkäten en stor hämsko för expansion.
Det går inte ihop. Ekonomisk frihet tycks inte vatten värd för regeringen. Vad vill länets folkvalda göra för att kompensera den bristen?