Finanskrisen 2008-2009 ställde allting på sin spets. Den finansiella sektorn frös omedelbart på hösten 2008, och bankerna fick problem. Snart var det exportindustrins tur. Under vintern beskrev anställda på exempelvis Sandvik i Gimo hur man kunde höra en knappnål falla till golvet i byggnaderna. Orderböckerna var helt tomma. Någon måste agera. Inte minst Riksbanken.
Reporäntan sänktes med 4,5 procentenheter, från 4,75 procent till 0,25 procent i juli 2009. Tillsammans med statliga stimulansåtgärder fick detta hjulen att börja snurra igen. Sedan började räntan stiga igen, men aldrig högre än till 2,00 procent då den vände nedåt igen. Trots att Sverige sedan gick in i en högkonjunktur fortsatte reporäntan ner under nollstrecket till -0,50 procent (i februari 2016), en nivå som behölls i tre år.
Agerandet kan verka märkligt. Men Riksbankens uppgift är inte att möta konjunktursvängningar, även om den uppfattas så ibland. Enligt riksbankslagen är målet för penningpolitiken att ”upprätthålla ett fast penningvärde”, vilket Riksbanken tolkat som att inflationen som vara låg och stabil. Mer precist ska den ligga kring två procent per år.
Trots det avgränsade målet kommer Riksbanken att fortsätta kritiseras för sin räntepolitik, av politiker i stort behov av skatteintäkter. Givetvis kritiseras gårdagens höjning, för att aktiviteten i ekonomin kyls ned samtidigt som Sverige är på väg in i en lågkonjunktur. Två av ledamöterna i direktionen ville också vänta med höjningen.
Riksbanken ville ändå över det psykologiska nollstrecket. Tillfället kom när inflationen under senhösten överträffade förväntningarna. Minusränta är historiskt oprövat och ingen vet egentligen vad den innebär. En sak är säker: Det finns inget räntevapen att ta till vid en eventuell ny finanskris, vilket innebär betydligt större konsekvenser i form av arbetslöshet och recession.
Lågräntepolitiken fortsätter i alla fall då inga nya höjningar finns i prognosen för kommande år. ”Noll procent är ingen hög ränta direkt”, som riksbankschefen Stefan Ingves torrt konstaterade. Bostadsmarknaden har stabiliserats något utan räntehöjningar, på grund av bolånetak och amorteringskrav. Men faran är inte på något sätt över då hushållens skuldberg består.
Sverige är inte rustat för en ny finanskris, men det är å andra sidan inga länder. En reaktion kommer så småningom och ingen kan skylla på Riksbanken, då heller. Normalläget i den svenska ekonomin och i världsekonomin, med normala räntelägen, är fortfarande mycket långt borta.