Den så kallade angiverilagen föll ihop som en sufflé när utredningen presenterades på tisdagsförmiddagen. Lärare, vårdpersonal, socialsekreterare och bibliotekarier undantas alla från skyldigheten att rapportera om någon uppehåller sig illegalt i Sverige.
Stämningen har piskats upp till gigantiska proportioner det senaste året. ”Lärare är lärare. Inte gränspoliser. Sjuksköterskor är sjuksköterskor. Inte gränspoliser. Socialsekreterare är socialsekreterare. Inte gränspoliser”, skrev Miljöpartiets båda språkrör på Expressen debatt (26/11).
Nej, det är de inte, konstaterade utredaren Anita Linder några timmar senare. Barnkonventionen och rätten till skolgång gäller. Vården måste ha det högsta förtroende om alla ska våga söka sig dit. Och så vidare. Migrationsminister Johan Forssell (M) sade att utredningens förslag var ett effektivt vapen mot skuggsamhället och att Tidöpartierna var överens. Ridå.
Bedömningen är att cirka 100 000 personer befinner sig i Sverige utan tillstånd. Risken är stor att dessa hamnar i brottslig verksamhet, men ännu större att de utnyttjas av hänsynslösa arbetsgivare eller andra nätverk. Om dessa kommer i kontakt med exempelvis Skatteverket är tjänstemannen där skyldig att meddela polisen. Detsamma ska gälla Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogden och Pensionsmyndigheten.
Det konstiga är väl att den skyldigheten inte funnits tidigare. Likaså att möjligheten att fastställa identiteter varit så begränsad vid utlänningsärenden. Utredaren föreslår att polisen får möjlighet att genomsöka mobiltelefoner vid avvisningsbeslut samt att använda biometriska uppgifter som fingeravtryck för att säkerställa att personen är den rätta.
Flera är skyldiga till den enorma oro som spritts i det offentliga Sverige sedan informationsplikten kom på tal. Där finns sverigedemokrater som sagt att man utgår från att plikten blir fri från undantag. Nervösa liberaler som sagt än det ena, än det andra. Och inte minst en vänsteropposition som inte brytt sig om att läsa direktiven till utredningen. Man har sett ett brunfärgat slagträ, greppat det och svingat vilt.
Utredningsväsendet har alltid varit viktigt i Sverige, men har ökat i betydelse. Den nuvarande regeringen håller också ett ursinnigt tempo för att komma så långt som möjligt på fyra år, särskilt på rätts- och migrationsområdet.
I princip gör oppositionen rätt som greppar megafonen långt före remissrundor och den färdiga propositionen. Men om syftet bara är att vantolka och värma sig i tillfälliga debattvinster bör man tänka efter ett varv till. Som ”angiverilagen” visat kommer detta med många offer där ute i verkligheten.