“Håll i, håll ut och håll avståndet” har det stått runtom i Uppsala det senaste halvåret. Implicit i uppmaningen “håll ut” ligger förstås att coronaviruset kommer att sluta hålla vår värld i järngrepp. Men när?
Eller rättare sagt: hur ska vi se till att det inte händer igen? För det kommer att komma nya virus. Upp till 75 procent av alla nya sjukdomar är zoonotiska, alltså smittas från djur till människor. Covid-19 är ett exempel på en sådan. I skrivande stund finns 1,7 miljoner oupptäckta virus i djur och fåglar. 600 000-800 000 av dessa skulle kunna föras över till människor (IPBES juli 2020). Som Peter Piot, chef för London School of Hygiene and Tropical Medicine, sa till Financial Times: “Oavsett hur nästa utbrott kommer att se ut – och vi vet att det kommer – så finns det redan här” (29/10-20).
Det skulle kunna vara ett Nipah-virus. Inkubationstiden för sådana virus kan vara upp till 45 dagar, och den som bär på viruset kan alltså smitta många utan att ens vara medveten om att hen bär på viruset. Dödligheten för Nipah-virus ligger mellan 40 och 75 procent, och vanliga värdarter är fladdermöss (BBC 12/1).
En annan risk är förstås ett till coronavirus, men ett dödligare sådant, som Mers-virus. En vanlig värdart för denna typ av virus är kameler, och många samhällen är beroende av djuret för mjölk, kött och välstånd. Närheten till djuret ökar samtidigt risken för att dödliga virus överförs från djur till människa.
Detsamma gäller närheten till grisar. Grisar är mer mottagliga för virus när de är små. Samtidigt blir grisar inom köttindustrin sällan äldre än några månader, då de slaktas. Det gör att grispopulationen i till exempel Europa till stor del består av grisar som saknar färdigutvecklade immunsystem, som därför är särskilt mottagliga för virus (BBC 14/1).
Det går att minimera risken för kommande pandemier. Att satsa mer resurser på forskning och att försöka sammanställa vilka virus som existerar och utgör risker är en viktig del. Att utöka avståndet mellan människor och djur, förändra köttindustrin och försöka hitta sätt att minska efterfrågan på kött är ett annat. Det är också viktigt att ta klimatförändringar och förstörelse på allvar, eftersom balansrubbningar mellan människor, djur och natur förenklar för virus att få fäste hos människan.
Men hur mycket vi än minimerar risken, kan vi inte helt eliminera den. Coronaviruset känns som en unik händelse, men är det inte. Däremot är världens reaktion på viruset unikt, och bör förbli det. När nästa pandemi kommer är det varken önskvärt eller praktiskt möjligt att på en global nivå stänga ner samhällen på det viset som skett i samband med covid-19. I stället måste vi formulera nya strategier för att hantera virus.
“Håll ut” kanske fungerar som råd denna pandemi. Men till det bör snarast lägga “anpassa dig”.