Bra med ett gott företagsklimat. Knappast någon kontroversiell idé och därför förefaller näringspolitiska satsningar förstås vara en god idé. Men funkar de? Det vet vi tyvärr inte.
Att främja ett gott företagsklimat är komplext. För att näringsliv och innovation ska frodas krävs att ett stort antal komplexa processer samtidigt fungerar väl. Det handlar om goda möjligheter till byggande av humankapital, alltså bra skola. Det handlar om tydliga regler och välanpassade regleringar. Det behövs en avsaknad av godtycklighet och en välfungerande rättsstat. Av det skälet är det också svårt att utvärdera vilken typ av näringspolitiska satsningar som fungerar väl och vilka som inte gör det.
Av samma skäl är det viktigt man utvärderar effekterna av politiska satsningar – och gör det på ett tillförlitligt sätt. 60 miljarder kronor går varje år till näringspolitiska satsningar. Om användningen av de skattepengarna inte granskas ordentligt, blir det omöjligt att utkräva ansvar för den förda politiken.
Tyvärr granskas de inte ordentligt. Riksrevisionen har i en färsk rapport (22/12) tittat på hur effekterna av näringspolitiska satsningar utvärderas och slår fast att det finns allvarliga brister. 37 effektutvärderingar har granskats, men endast två av dessa når kraven för hur en effektutvärdering ska göras. Inte en enda av utvärderingarna som har granskats från de statliga myndigheterna Tillväxtverket och Vinnova är väl underbyggd, enligt Riksrevisionen.
Vilka är problemen? Utfallen av de näringspolitiska satsningar utvärderas ofta genom att fråga just de företag som har fått stöd ifall stöden har gett nytta. Det är klart att de företag som får direkta stöd gillar stöden. Dessutom varnar Riksrevisionen för en språklig glidning där man sammanblandar “effekter”, alltså direkta konsekvenser av politiken, med “förutsättning att orsaka”. En “förutsättning att orsaka” är ytterst vagt och dessutom ett mycket lågt krav på om ett stöd med skattebetalarnas medel har fått en önskad effekt.
Utvärdering och granskning av politik går hand i hand. När effektutvärderingarna brister innebär det att de näringspolitiska insatserna görs i ett obevakat vakuum. Men verkningslösa satsningar på näringspolitik är inte harmlösa. Staten satsar varje år 60 miljarder kronor – lika mycket som 2019 års försvarsbudget – på näringspolitiska insatser.
Med detta inte sagt att det är dåligt att främja ett företagsfrämjande klimat. Det är det inte. Men politik behöver kunna granskas ordentligt för att medborgarna ska kunna utkräva ansvar. Annars kan den användas som yta på vilken politiker kan projicera alla möjliga vällovliga mål, utan att man kan varken bevisa eller motbevisa att politiken leder till önskad effekt. Det behövs ingen utvärdering för att förstå att det ökar risken för skatteslöseri.