Regeringen slog på torsdagen fast att försvaret ska förstärkas kraftigt på grund av det ökade hotet från Ryssland. Anslagen ska nå två procent av BNP, 108 miljarder kronor, ”så snart det är praktiskt möjligt”. Enligt nuvarande uppgörelse skulle anslagen höjas till 91 miljarder kronor 2025.
Det är bra att Sverige följer Tyskland och höjer sin beredskapsnivå till nivån som stipuleras för Natomedlemmarna. Oppositionen kan inte säga så mycket annat än att det här är vad vi velat sedan 2014, i vissa fall (Folkpartiet/Liberalerna) betydligt längre än så.
Regeringen vänder alltså under bilan, med mycket konkreta hot från Putin, i ord och i handling. S-regeringen har reagerat sent under hela Ukrainakrisen, från annekteringen av Krim och krigshandlingarna i östra Ukraina till det ryska kravet på en ny säkerhetsordning för Europa som presenterades före jul.
Oppositionens krav på höjda försvarsanslag brukar försvarsminister Peter Hultqvist (S) bemöta med ord som ”överbudspolitik”. Nu är det han som står bredvid statsministern och talar om att läget är ”oerhört allvarligt”. Vad återstår då för borgerliga partier som sett säkerhetshotet under lång tid? Nato, förstås.
Frågan om medlemskap, eller option på sådant, i försvarsalliansen, bemöts regelbundet med ansvarskortet, att ”stabiliteten” hotas, senast av statsministern häromdagen. Så kommer det att förbli tills hon står där en dag och säger att nu är tiden mogen, nu är det ansvarsfullt. Regeringen har beslutat föreslå att Sverige ska ansöka om medlemskap i Nato.
Det man kan fundera på är grundlagen, hur den aktiveras i krislägen. Att all makt utgår från folket och att regeringen leder landet. Men varken regeringskansliet eller riksdagen ligger på adress Sveavägen 68 som är Socialdemokraternas partihögkvarter.