Vi gör vad som helst, ”whatever it takes”, slog Riksbankschefen Stefan Ingves fast vid en pressträff på fredagen. Det är i och för sig betryggande att det finns hur mycket pengar som helst att låna, han nämnde ytterligare 1 400 miljarder kronor. Men problemen med coronakrisen är inte desamma som vid till exempel finanskrisen 2008-2009. Problemen finns inte i den finansiella sektorn den här gången. Det här är varken en kreditkris eller förtroendekris. Den beror på ett virus.
Små och medelstora företag där man nu sitter och rullar tummarna i väntan på kunder, kommer inte att kunna låna sig ur krisen. De kommer heller inte att överleva med hjälp av korttidsarbete, uppskov med skatt, sänkta arbetsgivaravgifter eller hyresrabatter. Problemet är att det står noll i intäktskolumnen, att inte en krona kommer in på kontot.
Ekonomiprofessorerna John Hassler och Per Krusell har helt rätt när de skriver att staten borde utvidga stödet till att gälla heltidspermitteringar (DN Debatt 3/4). De nya reglerna för a-kassan har orsakat en rusning i antalet medlemmar och innebär i princip en subventionering av uppsägningar, av personal som kommer att behövas när efterfrågan åter kommer i gång.
Redan några veckors coronarestriktioner visar på stora effekter för småföretagen. Under mars gick 88 företag i hotell- och restaurangbranschen i konkurs, mot 42 samma period i fjol, enligt SCB Tillväxtanalys. Enorma värden som byggts upp under lång tid riskerar att helt sonika gå upp i rök, vilket gör en kommande återhämtning mycket svårare.
Det normala för en riksdag och regering, att vara försiktig med skattebetalarnas pengar, gäller inte riktigt nu. Historien visar att om man gör tillräckligt, och i tid, så får man igen det med råge. Så var det efter 1990-talskrisen och efter finanskrisen.
Än så länge är alla utfästelser om coronakrisens ekonomiska effekter mer eller mindre kvalificerade gissningar. Hassler/Krusell tror att den svenska ekonomin kan falla med ”tiotals procent” innan krisen är över. Det är betydligt mer än de fem procenten i negativ tillväxt 2009. Då studsade ekonomin tillbaka inom två år. Det kan den göra igen, bara företagen och jobben finns kvar och kan leverera.
Det här är ingen vanlig lågkonjunktur som kräver vanliga stimulanser av efterfrågan. Miljontals svenskar med jobb sitter med svällande bankkonton och väntar på att få konsumera igen, träffas för att äta mat, gå på bio eller ta en helg i Stockholm. Med rätt åtgärder nu kommer de också att kunna göra det. Den stora frågan är fortfarande när.