Samtliga regeringspartier betonade i valrörelsen hur viktig kampen mot kriminaliteten är för Sveriges framtid. Den allt råare gängkriminaliteten, med dödsskjutningar och sprängningar, och den otrygghet och utsatthet som många medborgare upplevde (och upplever) satte vid sidan om bränslepriserna tonen för debatten.
I SVT:s vallokalsundersökning uppgav också hälften av de tillfrågade att just lag och ordning var en av de frågor som påverkat dem mest i valet av parti.
Det är därför inte konstigt att regeringen har brottsbekämpning högt upp på sin politiska agenda. Så sent som i slutet av april presenterades förslag på skärpta straff för olika former av vapenbrott som är tänkta att träda i kraft nästa år. Vid presentationen av de nya åtgärderna var udden tydligt riktad mot just gängkriminaliteten.
Att regeringen gör ett stort nummer av brottsbekämpningen är fullt rimligt. Till att börja med är detta ett gissel som drabbar både den enskilda och samhället i stort. Dessutom är det taktiskt rimligt att angripa ett problem som man både lovat att ta tag i och som dessutom är prioriterat av väljarna. Hur väl man lyckas i kampen mot brottsligheten kommer att vara avgörande för regeringens förtroende och eventuella framgång vid nästa val.
Men att bara höja straffen – eller för den skull lyckas utexaminera och anställa fler poliser – hjälper bara så mycket. För att komma åt skjutningarna, sprängningarna, förnedringsrånen och den organiserade brottsligheten, måste hela rättsväsendet stärkas och ses över.
Både domare och nämndemän larmar nu om en utsatt situation. Sedan någon vecka tillbaka pågår en namninsamling bland landets domare för att sätta press på regeringen. Uteblivna budgetförstärkningar och tuff arbetsmiljö anges bland annat som hinder för att på ett ”rättssäkert sätt … kunna hantera bland annat den kriminalitet som nu råder i samhället”.
Aftonbladet rapporterar också om hur situationen för landets nämndemän blir allt mer utsatt. Hat, hot och trakasserier har ökat och det förekommer att nämndemän blir uppsökta i sitt hem eller utanför domstolen.
Vittnesmålen från olika delar av rättsväsendet visar två saker: dels hur stor påfrestning för samhället som den grova brottsligheten faktiskt utgör, dels hur komplext och kostsamt det är att vända utvecklingen.
Att höja straffen kan säkert vara en del av arbetet, men en sådan förändring blir till intet om inte hela kedjan stärks, från förebyggande insatser, via polis- och domstolsväsende, till en stärkt kriminalvård. Men att domare och nämndemän ska känna sig säkra är en bra början.