Så uttryckte sig justitieminister Morgan Johansson (S) när han i går eftermiddag tog emot betänkandet från den så kallade Blåljusutredningen. Ingen kan gärna säga emot.
Utredaren, riksåklagare Anders Perklev, föreslår att ett nytt brott, Blåljussabotage, införs i lagstiftningen. Det tar sikte direkt på de attacker med stenkastning, hot och våld som alltför ofta riktas mot polis, räddningstjänst och ambulanspersonal. Också skadegörelse mot polisbilar, ambulanser och annan utrustning ska ingå. Det nya brottet ska kunna ge fängelse i upp till fyra år. Också hot mot personal på akutmottagningar berörs.
Någon kan undra varför ett sådant brott inte redan finns i brottskatalogen. Men attacker mot polis, räddningstjänst och annan blåljuspersonal har knappast förekommit förrän de senaste åren. Att hot och våld av detta slag skulle bli ett utbrett samhällsproblem var det inte många som tidigare kunde föreställa sig.
Flera tidningsreportage från Skånes universitetssjukhus, SUS, har nyligen skildrat hur personalen på akuten numera måste räkna med risken att beväpnade personer tränger sig in på sjukhusområdet för att fortsätta en våldsam uppgörelse, hämnas för någon oförrätt eller ge sig på dem som ska vårda svårt skadade eller sjuka. Också inne på själva vårdavdelningarna har farliga tillbud inträffat.
Det är möjligt att läget i Malmö är särskilt allvarligt. Men som UNT har berättat under hösten är situationen oroande också på Akademiska sjukhuset. Den som besökt akuten på senare tid har sett att personalen numera ofta tejpar över efternamnet på sina namnbrickor. Det är ett begripligt, men sorgligt, resultat av den försämrade säkerheten.
Att hoten mot blåljuspersonal hänger samman med den våldsamma gängbrottsligheten är svårt att ifrågasätta. Mycket talar för att stenkastning och andra former av sabotage är ett sätt för unga på väg in i kriminalitet att ”meritera sig” för att tas upp i något av de kriminella nätverken. Och de attacker som riktas direkt mot polishusen, som i Uppsala för inte så länge sedan, kan vara en form av hämnd för att polisen gjort sitt jobb. Behovet av en ny brottsrubricering är uppenbart.
Perklev föreslår två ytterligare förändringar. Den första är att straffet för grovt våld eller hot mot tjänsteman skärps från minst sex månader till minst ett år med ett maximistraff på sex år. En sådan skärpning är i sig också en signal till rättsväsendet. Till detta föreslår utredaren en ny bestämmelse i brottsbalken som innebär att domstolarna ska se särskilt allvarligt på brott där någon angripits på grund av sitt arbete.
Nästa steg måste vara att stärka den fysiska säkerheten vid utryckningar och på sjukhus. Det kräver personal och resurser, men är helt nödvändigt.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör