Ett steg närmare ”storstaden” Uppsala, men ännu inte hela vägen fram. Så skulle man kunna sammanfatta överenskommelsen mellan Uppsalas mittenstyre och Moderaterna om hur fyrspårsavtalet ska genomföras och hur de sydöstra delarna av kommunen ska byggas ut.
Den nya överenskommelsen verkar ha tagit intryck av vårens samråd och den kritik som har riktats mot de tidigare förslagen. Det handlar fortfarande om samma antal bostäder som ska byggas, 33 000 totalt i Uppsalapaketet. 21 500 av dessa byggs i sydöstra Uppsala, men 5 000 av dessa ska vara ”egna hem”. I avtalet talas om en ”modern trädgårdsstad” som ska tas fram i en fördjupad översiktsplan.
Det andra som sticker ut i överenskommelsen och som har krävt eftergifter från Moderaterna respektive Miljöpartiet är satsningarna på vägförbindelser och kollektivtrafik. Moderaterna och Fredrik Ahlstedt har hela tiden motsatt sig spårväg med argumentet att det är för dyrt. För knappt ett år sedan förordade både en utredning och kommunens ansvarige tjänsteman att man skulle gå vidare med spårvägen och släppa bussalternativet.
Mittenstyret lutade redan då åt spårväg, men Moderaterna ville då inte avskriva Bus Rapid Transfer – ”superbussarna” – som en möjlig lösning: ”Innan det är klart med finansiering vill jag att det finns med som alternativ”, sa Fredrik Ahlstedt då till UNT. Men i den överenskommelse som nu föreligger specificeras satsning på kapacitetsstark trafik så här: ”Ansökan om stadsmiljöavtal (statlig medfinansiering) görs, enligt kommunfullmäktiges beslut, för spårväg till Trafikverket senast i januari 2022. /…/ Genomförandebeslut om teknisk lösning tas i kommunfullmäktige efter finansieringsbesked våren 2022.”
Det är svårt att inte tolka detta som att målet nu är att förbinda stationen i Bergsbrunna, de nya sydöstra stadsdelarna och centrala Uppsala med spårväg. Och att Moderaterna är med på noterna.
På samma sätt är förslaget att vid ett senare tillfälle öppna för biltrafik, låt vara fossilfri, över den planerade bron över Fyrisån sannolikt inte vad Miljöpartiet helst vill. Men det är en både billig och rimlig kompromiss.
Med överenskommelsen finns nu en bred majoritet för hur Bergsbrunna och sydöstra Uppsala ska byggas ut. Och med det har det ena stora hindret för en kraftig expansion undanröjts – kommunen planeras växa med ett helt Enköping.
Men mot det andra stora hindret, ekonomin, hjälper inte politisk enighet. Också med statliga stöd kommer detta att vara ett oerhört stort åtagande, och tillika risktagande, som kommer att påverka kommunen i decennier. Så än är sannolikt inte det sista ordet om Uppsalapaket och fyrspårsavtalet sagt.