Strejken på Teslaverkstaden i Uppsala, och företagets andra arbetsplatser i Sverige, beskrivs som den vanliga kampen mellan fackföreningsfientliga amerikanska företag och den omhuldade svenska modellen. Men i bakgrunden väntar ett större slag, mellan hela den västliga marknadsekonomin och en industri, techsektorn, som anser sig stå lite över sådant som stater, lagar och internationella avtal.
Om det bara gällde kollektivavtalen skulle Tesla snart förlora, precis som leksakskedjan Toys ’r’ Us på 1990-talet och många andra företag därefter. Facket har all rätt att vidta stridsåtgärder mot företag som vägrar teckna kollektivavtal. Tillsammans med sympatiåtgärder från andra sektorer blir det till slut ohållbart att bedriva verksamhet i Sverige.
Det finns ingen lag mot att strunta i kollektivavtal. Företag med omkring 80 procent av samtliga anställda finner ändå för gott att teckna sådana då de tjänat båda sidor på arbetsmarknaden väl – lönebildningen fungerar i stort sett bra och antalet strejkdagar i Sverige är mycket lågt internationellt sett.
De som står utanför avtalen är i hög grad småföretag med säsongsanställda, exempelvis i restaurangbranschen. När facket inleder aktioner och bojkotter mot dessa och kanske tvingar dem att stänga är det dålig reklam för den svenska modellen. Med Tesla, Amazon, Google, Spotify och Klarna förhåller det sig lite annorlunda.
Spotify inledde i våras förhandlingar om kollektivavtal med flera stora fackförbund. I augusti drog man sig ur med motivet att ”de anställda får det bättre utan dessa avtal”. Det är i grunden samma argumentation som nagelsalongen eller sommarrestaurangen. Man vill de anställdas väl, ger dem bra villkor och vill bara slippa överbyggnaden med fackliga förhandlingar i tid och otid. Bra villkor? Nu ja, tänker facket, så länge allt går bra.
En annan svensk techgigant, Klarna, vill av samma skäl inte teckna kollektivavtal. Unionen och Sveriges Ingenjörer har därför varslat om strejk på Klarnas huvudkontor om en vecka, 7 november.
Tesla, Amazon och Google följer intresserat utvecklingen. EU-kommissionen och USA:s kongress borde göra detsamma. Det handlar om ett grupp företag som växt sig större än många länder, som man hittills inte lyckats tämja med digitaliserings-, konkurrens- eller skattelagstiftning.
Elon Musk, Jeff Bezos och de andra tar inte order av lättstyrda politiker med valagendor, de vill själva forma allas framtid och de är på god väg att lyckas. Den svenska modellen är ett litet gruskorn i det globala maskineriet. Men just nu skaver strejkvakterna i Fyrislund minst lika mycket som Washington eller Bryssel.